Förstörda låttexter

Liten tuva hjälper stort lass.
Det låter på håret likadant. Men betydelsen förändras radikalt om några enstaka ord, till och med bokstäver, förändras. Minsta lilla ändring kan faktiskt förstöra ett solitt rocktextbygge.

I en rocklåt kan det som i förstone tycks vara små obetydliga detaljer helt avgöra om helheten fungerar eller inte. Utbytet av ett ord, till och med en felaktig betoning, kan helt ändra innebörden i sången. Detta även om den sjungs bra och har ett aldrig så har ett fullödigt arrangemang och komp.

Bobby Fuller Fours klassiska och stilbildande inspelning från 1964 av I Fought the Law har följts av dussintals covers av alla från The Clash via Bruce Springsteen och Staus Quo till Jerry Williams. De sjunger alla utifrån samma sitterifängelset-perspektiv som i originaltexten. Det börjar med den typiska amerikanska fångsysselsättningen ”Breaking rocks in the hot sun”. Alla sjunger den moralistiska refrängen om att brott inte lönar sig på originaltextsättet:
”I fought the law and the law won,”

Dead Kennedys version från 1986 däremot börjar: ”Drinkin bear in the hot sun” och sen är det bara lyx och sex. Ett ändrat ord i refrängen. Brottet har lönat sig:
”I fought the law and I won”

Mer än så behövs inte. Texten har fått en ny, ja till och med motsatt mening. Men de fortsätter ändå, inspirerande av sitt förvandlingstrix, och skriver av bara farten om hela texten till brottets lov.

Warren Zevon är en av mina låthjältar. Han har skrivit många fina sånger med drabbande texter. En del är ruskigt sorgsna The Hula Hula Boys, för att bara ta ett exempel, handlar om tjejen han älskar sticker med några Hula Hula fjantar i Hawaiiskjortor och kransar runt halsen. Han hade inte kommit till Hawaii ”to be treated like a jerk”. Men det blev han.

Men här handlar det om en ännu mera sorgsen och allvarlig låt, en av de mest rådystra texter jag vet. Carmelita. Den har en melodi som är så vacker att det gör ont. Den handlar om en sprutnarkoman som är pank och utslagen i Mexiko tillsammans med sin tjej. Han har blåst sina chanser, får inget mer metadon och partnerns socialbidrag är indraget. Han har gett upp. Allt hopp är ute. Författardrömmen är för alltid krossad. Han har redan pantsatt sin dyrbaraste ägodel, skrivmaskinen för att köpa knark.

I pawned my SMITH CORONA, and I went to see my man”

Den har gjorts i många musikaliskt urstarka versioner av den här låten. Linda Ronstadt, Willy deVille och Dwight Yoakam för att nämna några. Men de har alla ändrat ett ord i originaltexten till

I pawned my my SMITH AND WESSON and I went to se my man

En pistol i stället för en skrivmaskin. Krossade gangsterdrömmar i stället för författarvisioner. Texten är skriven i jagform. Och den som skrivit den har tydliga litterära ambitioner och kvaliteter. Ett mästerverk blir med bytet av ett enda ord nedgraderat till en hollywoodmelodram.

John Prine är en av populärmusikens finaste textmakare. På ett enkelt språk med välvalda och kristallkara metaforer är han vid sidan av Tom T Hall en av de allra bästa historieberättarna och melodimakarna, omsorgsfull om varje minsta halvnot och skiljetecken.
John Prines fantastiska låt Sam Stone glömmer ingen som hört den. Det är den om vietnamveteranen som kommer hem förstörd av kriget och dövar ångesten och smärtan med genom att injicera morfin och heroin. Och hans förtvivlade barn ser hur alla pengarna försvinner i pappas arm. ”There´s a hole in daddys arm where all the money goes.” Och så den iskalla slutslutsatsen när ingen tröst och nåd finns som kommer i låtens uppgivna credo: ”Jesus Christ died for nothing I suppose”

Nu var det så att mannen myten legenden, den store Johnny Cash ville spela in låten. Men han var så himla kristen att han inte kunde sjunga raden om att det känns som Jesus dog i onödan.

Så han ville ändra i den fulländade texten. John Prine ville förstås inte. Han hade ju skrivit som det skulle vara. Men Johnny fick ändra. Ingen, säger ingen, i countrysvängen kunde tacka nej till det amerikanska nationalmonumentet Johnny Cash.
Låtens melodi, tempo och arrangemang passar The man in black som hand i handske. Han ändrade originaltextens ”Jesus died for nothing i suppose” till det mera radiovänliga och det kristet mera politiskt korrekta ”Daddy´s muscles hurt a lot back then I suppose.” En mening ändrades och ett mästerverk gjordes tandlöst och ordinärt.

John Prine har skrivit många fantastiska låtar.

En står över dom andra tycker många bl a Bob Dylan och Robert Plant. Och jag.

Den heter Far from me. Det är ett av mitt livs starkaste konsertupplevelser när jag hörde honom sjunga den i Göteborgs konserthus på en av sina sista spelningar i Sverige häromåret. Det är en treminutersnovell där varje ord är exakt som det måste vara för att magin ska hålla greppet hela vägen. Det handlar i olika tranströmerklara episoder om en kille som får tecken, det ena efter det andra, på att det är slut med tjejen. Sångtexten är så skriven att vi som lyssnar förstår det direkt. Men kärleken är blind. Så sångens jag hoppas ändå fast det blir klarare i vers efter vers.

En av verserna handlar om hur sångens jag berättar ett skämt som han brukar. Och ..”she still laughs with me. But she waits just a second too long”. Ord man blir iskall av. Den där lilla fördröjningen säger allt.

Justin Townes Earle är en fin artist. Hans Harlem River Blues är en av mina absoluta favoritlåtar. Allt stämmer. Och han har gjort en nästan oerhört fin version av John Prines Far from me. Men han sjunger …she still laughs with me. But she waits just a minute to long. En minut innan hon skrattar!?! For crying out loud. Illusionen är totalt bruten. Och låten förstörd. Jag älskar hans röst och kompet. Men den där minuten punkterar stämningen. För alltid för mig.

Det behövs inte mycket. Men ibland är lite för mycket.

Som amerikanarna säger: ”If it ain´t broke. DON`T fix it.”
Det är dom små, små detaljerna som gör det.

Liten tuva stjälper ett stort lass.

BO BORG


Här en spotifyspellista, Kulturbosses 8 förvandlande ordbyten, med mina exempel. Först originalet, sen den ändrade.

Här Dead Kennedys I Fought the Law på Youtube

Warren Zevon med Carmelita på Youtube

En ung John Prine på Youtube med Sam Stone

En äldre John Prine med Far from me:


1 kommentar

  1. Angående Dead Kennedy: »Drinkin _beer_«, hoppas jag verkligen – lite väl ludet i strupen annars! 😉

    Och angående »Far from me«: I ljuvlig tretakt, icke att förglömma!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s