Naoko Sakata & Linchpin – Lidköpings Konsertförening

Som alltid efter en av Lidköpings Konsertförenings konserter är man tagen av känslor och efteråt kommer tankarna. I torsdags var jag på deras konsert med extraordinäre pianisten Naoko Sakata och finlirarna i Linchpin. Högsta klass som vanligt. Den här gången var improvisation det övergripande temat.

Improvisatören har förstås chans att glida fram i trygga och beprövade ljudspår. Och det faktum att man utan större svårigheter känner igen sin Keith Jarret betyder väl att även improvisatörerna har sin stil och har mutar in sina musikaliska territorier. Men själva idéen är att inte göra det. Enligt den romantiska myten handlar det om att musikerns känslor i den improvisatoriska stunden blir ny musik baserade på musikerns sinnesstämning. Så kan det nog vara ibland, men fan trot sa Rellingen. Jag har svårt att tänka mig att hela det spektrum av känslor som Naoka Sakata gestaltar i musikform var dem som for igenom henne kvällen den andra december 2021 i Musikskolans lokaler i Lidköping. Men om det var så vet bara hon förstås. En häftig upplevelse blev det i alla händelser.

Konserten var fina uppvisningar i den musikaliska improvisationens usp och många kreativa möjligheter.

Duon Linchpin består av pianisten Joona Toivanen och slagverkaren (känns inte som rätt beteckning här, men jag vet ingen bättre) Ebba Westerberg.

Joona Toivanen spelade på ett preparerat piano, där han manipulerade strängarna med vad som såg ut som klämmor och tyg. Ebba Westerberg spelade på en ställning där det hängde klockor, pinnar och bjällror. Hans pianospel var mera konventionellt, stramt och återhållet, men klangerna blev annorlunda. De spelade färdiga låtar och improviserade. Jag kunde inte skilja de skrivna och de improviserade åt. Kanske är det så att de kompositionerna är improvisationer som blev särskilt lyckade och som därför upprepas. Ebba Westerberg spelade inte på sina slaginstrument som en trummis, långt ifrån. Det handlade inte om rytm eller takt. Hon spelade, dunkade inte takten. Så blev det två finlirare som möttes. Och de förde oss in i sina klangflöden. Pianot stod för en stadig grund, den axel som de olika klockorna, bjällrorna, pinnarna, cymbalerna och trumskinnen dekorerade kring. Deras spel och samspel förde mig till musikaliska platser där jag aldrig varit. Upplevelsen blev nyfiken upptäckarglädje.

Improvisation kan ses som ett sätt att söka det unika, i musiken det ohörda. Jag läste, utan att veta om det kan stämma, att det finns 429 981 696 unika kombinationer i kromatiska skalan och 16 777 216 i dur-skalan? Som jag tolkar det finns det outtömliga möjligheter till musikaliska innovationer. Det blev också en upplevelse som tog andan ur en när Naoko Sakata tog oss med på sin musikaliska upptäcktsfärd. Det blev ett spel som spände mellan ytterligheter, från skirt och lugnt till starkt bullrande rumbel. Hon satt så att man inte såg hennes ansikte när hon spelade, hennes röda hår skymde hela tiden. Man fick koncentrera sig helt på musiken. Den krävde sin tribut och fick en att fascinerad glömma allt annat.

I en intervju såg jag henne säga: ”När jag sätter mig framför flygeln, så försvinner jag som person. Min kropp överför den musik som jag hör i mitt huvud. Där finns inga hinder för mitt skapande, och jag följer inga regler för hur musiken ska uttryckas. Det är på samma gång något naturligt och mycket andligt, heligt och vilt, något som existerar ett ögonblick i tiden, och endast då, innan det försvinner för alltid.”

Och denna hennes egen beskrivning besannades på konserten. Det blev en stund fylld av dynamiska kontraster och kreativa infall. Jag tror att konst föds ur konst. Visst kunde man ana klassiska stycken, Keith Jarret och fragment som liknade annat man hört. Men den musik vi fick höra var hennes egen. Suggestiv och gäckande. Punkig emellanåt, men då som en skolad kammarpunk. Emellanåt gjorde hon jazziga vandringar över klaviaturen. Kontrasten och de häftiga och ibland överraskande tempoväxlingarna engagerade och fascinerade.

BO BORG

Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Musikskolan Lidköping den 2 december 2021
Naoko Sakata
Linchpin (Joona Toivanen, preparerat piano och Ebba Westerberg på diverse slaginstrument.
Publik: Ett femtiotal = fullsatt
Lidköpings Konsertförening

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s