Smuts av Elise Karlsson

Vad allt vet vi inte om Jean Claude Arnaults unkna framfart i kulturvärlden. Många har gett sin bild av sina upplevelser av hur han kränkt dem. De påstådda övergreppen har varit många och han har dömts till flerårigt fängelsestraff för våldtäkt. De sexuella trakasserierna och hans maktmissbruk i kultursammanhang har när bubblan brast lett till ändlösa artiklar och flera böcker fyllda av vittnesmål om hans solkiga framfart. Plötsligt kändes bilden både klar och entydig. Alla utom hans hustru Katarina Frostensson hade samma bild av hans skändligheter och skuld. Hon förnekar allt och kallar anklagelserna mot kulturprofilen en missunnsam kabal av avundsjuka halvbegåvningar som smutskastade en oskyldigt beskylld och dömd. 

Nu har en av dem som trädde fram med sin berättelse om kulturmannens kränkningar, Elise Karlsson, skrivit en ny roman. Den heter Smuts. Det är ingen tvekan om att berättelsen har situationen kring paret Frostensson som sin klangbotten. Här finns många referenser till miljöer och situationer man känner igen från mediabevakningen. Jag har sett flera läsare av Elsie Karlssons nya bok som sett den som en nyckelroman där sådana läsare jobbat hårt med att hitta romanfigurernas motsvarighet i verkliga kulturlivet. Så läst blir Elise Karlssons bok en trist kodning av verkligheten, en rebus för kulturella insiders att visa vad de vet och visste (men inte sa något om då). Det tar fokus från innehållet i en intressant roman.

Det är en ovanligt välskriven bok. Elise Karlsson har ett språk och en dramaturgi som gör att det byggs upp en stämning och obehag och molande spänning. Det handlar om den känsliga skapandeprocessen av en teateruppsättning. Om roller och biroller, relationer, och inte minst de hierarkier som finns i teatervärlden. Särskilt intressant är hennes gestaltning av de drivkrafter, bevekelsegrunder och önskningar kring sin medverkan och sitt agerande de medverkande har. Det handlar om hur deras förhoppningar och ambitioner korsar varandra, utvecklas och ibland misslyckas. Och om obönhörliga synliga och osynliga maktstrukturer och hur arbetet följer en rad stenhårda oskrivna lagar som gynnar vissa, inte sällan på andras bekostnad.

Greppet är att bokens huvudperson återvänder till en arbetsplats, en källarteater, där hon jobbade för tio år sen. Hon både vill och vill inte. Men hon gör det. Teaterns dragkraft är så stor. Och återvändandet blir ett slags déjà vu. Samma upphöjda konstnärliga status, samma skit under naglarna. Men hon vill dit, den här gången i ett mera subversivt syfte för att hantera och punktera destruktiva maktordningar och oegentligheter.

Boken är en väv av många mänskliga trådar. Det handlar bland annat om kärlek, ensamhet underkastelse, dominans och svek.

Bokens Mikaela är det stora litterära geniet som levererar fragment som bokens huvudperson gör till spelbar text. Mikaelas man Serner finns som en skugga som inte bidrar med nåt, men som ständigt finns med och fruktad lurar han på sina tillfällen. Han tycks inte leverera något av konstnärligt värde, men tycks ändå ha ett stort inflytande. Han tar för sig och hotar om någon protesterar. Det finns många ambitioner, bevekelsegrunder, osäkerheter och längtan som låter det ske utan att våga, ibland ens vilja, ifrågasätta. Än mindre sätta stopp för.

Det finns mycket smuts i det kulturella finrummet. Men trots allt är det oemotståndligt för många.

Bo Borg

Foto: Margareta B Sandebäck


Bok: Smuts
Författare: Elise Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 978-91-27-17374-3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s