”Jag önskar att det fanns fler spelställen som det här”. Så sa Jonathan Hilli spontant på fredagskvällens After Work på Folkets Hus i Lidköping. Vi besökare satt i avslappnad koncentration vid dukade bord med levande ljus. Vi serverades delikatesser som tillverkats av personalen. Och så spelade ett gäng musiker av bästa märke. Kan ett konsertframträdande ha bättre förutsättningar?
Och så blev det bra också en fin kväll tillsammans med Jonathan Hilli och hans medmusiker.
Jonathan Hilli är en prisad finlandssvensk sångare, kompositör och gitarrist. Han har gett ut de två plattorna Jordsånger och Sånger att brinna till. De visar olika sidor av en artist med ett brett musikaliskt och textmässigt register. Han spelade från båda. Det gjorde han när han spelade på Rum 44 härförleden också. Men då hade hans band en helt annan sättning. Då dragspel och fiol utöver hans eget spel på akustisk gitarr.
Nu spelade han på skinande röda elgitarrer och kompades av kontrabas, saxofon och trummor. Och hans gamla och nya sånger trivdes bra i den här sättningen, med bas, trummor och saxofon också.
Jonathan Hilli är speciell på många olika sätt. Han verkar insatt i och inspirerad av trettio och fyrtiotalslyrik med starka expressiva uttryck. Han hittar sånt som stämmer med hans ordestetik och de stämningar han vill få fram hos t ex Karin Boye, Stig Dagerman och Elmer Diktonius. Han skriver själv sina texter i en starkt uttrycksfull och drastisk stil. Han hittar minnesvärda och drabbande formuleringar. Han inledde med en knockoutfras:
Amor sköt sin djävla pil
kvar blev bara en ruin
Där rök mitt nionde liv
Som tur är hade han ett tionde också. För han är full av livets alla aspekter både i text och musik.
Han är en karismatisk liveartist med ett intensivt sätt. Det innebär att alla de sånger jag hört på skiva fungerade mycket bättre så här i ett intimt konsertsammanhang.
Musiken innehöll många olika stilar och uttryck. Han gör visor med rockens bottendrag även när han hade partier i konserten där han var ensam med sin elgitarr. Annars fanns här klezmergung, litet tangohets, jag tyckte mig till och med höra litet jenka. Ibland tyckte jag saxofonisten lade till Roxymusikblå slingor. Och ibland skapade bandet det rena Captain Beefhearttrycket. Till det emellanåt litet varm jazz. Det här är självklar och självständig och personlig eklekticism i positiv bemärkelse. Ibland känns det som postvisa-visor.
Jonathan är en färgstark och märgfull sångare. Det känns som han är en lyckad hybrid av tradition och förnyelse. ”Skål för beskan som kryddar livet”, skaldar och sjunger han. Flera av hans egna sånger är fyllda av all den dynamik i uttrycket och det stora teatrala vokala utspel som är hans signum. Han tar sats och hämtar starka känslouttryck långt inifrån.
Och han skyr inte de svåraste vokala utmaningar. Han väjer inte för vare sig falsett eller disharmoni i sin sång. ”ge mig sånger att förvandlas i”, sjunger han. Och det gör han.
Han gjorde sin version av Bellmans Glimmande nymf. Tänk att bara våga ta sig an Fred Åkerströms gamla slagnummer som för så många är den definitiva och ouppnåeliga versionen av den här episteln. Men Jonathan Hillis tolkning var rent ut sagt magisk. Jag vet sällan att jag hört en så tyst och andäktig publik. Man ville inte missa en nyans i hans uttrycksrika tolkning. Den här versionen tog verkligen andan ur.
Konserttiden tog alltför snabbt slut. Men det gjorde inte Jonathan Hillis spelglädje. Och vi satt mer än gärna kvar när han fortsatte.
Jonathan Hilli och hans mannar gav oss en stark och minnesvärd konsertupplevelse den här fina kvällen på Folkets Hus I Lidköping.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Folkets Hus, Lidköping den 29 april 2022
AW
Jonathan Hilli, sång, gitarr
Medmusiker Sten Källman saxofon, Donovan von Martens kontrabas, Vegard Lauvdal trummor och slagverk
Publik: Fullsatt
Här är fem starka låtar av Jonathan Hilli. De är bra här, men bättre live. Missa honom inte när an kommer till en konsertlokal nära dig.
BoBorg 