STORT är ledordet för opera. STORA sångare, med STORT röstomfång till STOR orkester i STORstilade miljöer och dräkter, som gestaltar de STORA livsfrågorna om den STORA kärleken och döden. Överdriften är operans livsluft och default. Men vad händer om man överdriver överdriften och sätter den i turboläge? Gör man det så bra som Göteborgsoperan med sin nya uppsättning av Donizettis Viva la Mamma blir det roligt. Småkul mest hela tiden med många minnesvärda musikaliska inslag både av sångare och orkester.
Viva la Mamma är Donizettis opera Le convenienze ed inconvenienze teatrali från 1831. Den spelas i en nyöversättning och bearbetning av Claes Eriksson, regissören, manusförfattaren, revyartisten, komikern, skådespelaren och kompositören mm känd från många roliga sammanhang som Galenskaparna och After Shave. Här står han för bearbetning, översättning och regi. Han är rätt man för alla dessa krävande uppgifter visar det sig. Den nya texten han gjort är kul och rytmisk och följer melodierna som en godmodig och välvillig stalker. Jag ser bara fördelar med att den sjungs på svenska när orden trivs så bra med musiken.
Claes Erikssons regi mejslar ut detaljer och karaktärer och tar ut svängarna så frimodigt och ibland så hejdlöst och sanslöst som den här galna anrättningen behöver. Och timingen, humorns absoluta förutsättning, är precisionsrattad och då förlöses leenden och skratt. Viva la Mamma är feel-goodopera att trivas med.
Det är en opera om en opera. Det handlar om egonas krockar i en uppsättning full av divor och divalater. Om vanor och ovanor på operan. Om bristen på pengar till kulturen och hur den kan tvinga fram konstnärliga kompromisser. Ur dessa till synes torra sociologiska ingredienser trollar man här fram rejält underhållande musikteater.
Styva operaöverläppar vill se den här operans musik som ett obetydligt verk i skuggan av Donizettis andra operor som Kärleksdrycken och Don Pasquale. Till den högdragna skaran vill jag inte sälla mig. När jag hör en opera tänker jag inte på en annan. Jag var helt uppfylld och nöjd med den här när jag hörde den.
Storyn är väl i töntigaste laget men det spelas och sjungs med gott humör av operaartister av högsta karat.
Kerstin Avemo var fullkomligt lysande som föreställningen självupptagna diva. Hon öste obehindrat ur överdramatiskagestkatalogen. Vilken suverän kombination av förstklassig sångerska och komedienne hon är.
Mamman som gett pjäsen dess namn sjöngs och spelades som kjolroll av barytonen Åke Zetterström på ett obetalbart sätt. Han var lika bra som han är lång.
Mats Persson gör något bra av varje roll. Så även här med råge.
Så där kan man fortsätta med en så här bra och väl genomförd föreställning. Ska man gå igenom alla på sitt sätt goda insatser får man räkna upp hela rollistan.
Den här föreställningen kräver inget av oss. Den bara ger lättsam underhållning av hög kvalitet. Så det är bara att luta sig tillbaka och njuta och låta sig roas. Unna er det!
BO BORG
Foto: Lennart Sjöberg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Göteborgsoperan
”Viva la mamma” (recensionen avser föreställningen den 14 maj)
Musik: Gaetano Donizetti.
Regi och ny svensk text: Claes Eriksson.
Dirigent: Alexander Hanson.
Scenografi: Elisabeth Åström.
Kostym: Ulrika Wassén.
Ljus: Joakim Brink.
Koreografi: Annika Lindqvist.
Medverkande: Kerstin Avemo, Mattias Ermedahl, Mia Karlsson, Åke Zetterström, Ann-Kristin Jones, Viktor Johansson, Mats Persson och Henrik Andersson.
Publik: Nästan fullt
Spelas till den 10 juni 2022
BoBorg.se 