Jag var i Bukarest häromåret på en gediget guidad kulturresa. Men inte vare sig hörde jag talas om, än mindre såg jag, den märkvärdiga uppstoppade sjöelefanten på det naturhistoriska museet därstädes. Men det har Fredrik Sjöberg gjort. Förstås höll jag på att säga. Och den verkar öppna blicken för allt möjligt omöjligt som i hans popkorngryta av tankar och associationer inte är mindre möjligt än annat. När jag läser hans text om mötena i sjöelefantens sällskap förstår jag att jag måste åka tillbaka och bekanta mig. För det händer saker med den som mötesplats. Tankar kommer som av Fredrik Sjöbergs berättelser att döma är essentiella. Finns det ett huvudspår i en berättelse av Fredrik Sjöberg är det ofta sidospåren.
Jag har läst ett några böcker av Fredrik Sjöberg tidigare. Jag minns att jag lycklig av läsupplevelsen läste Flugfångaren två gånger på raken. Titeln på en av hans andra böcker, Ge upp idag, i morgon kan det vara för sent var oemotståndligare än vad just den boken var för mig. Men när jag läser den här förstår jag inte varför jag inte läst fler.
Den här är en samling av tidigare publicerade essäer. Några av deras titlar ger exempel på originaliteten i ämnesvalet. Här några frestare ur högen; Bilen är servad och världen är stor, Om konsten att skryta, Arosenius rus. Det är ingen idé att försöka ge en sammanfattande beskrivning av den här bokens innehåll. För varje text är ett undantag som inte bekräftar regeln.
Det är lustläsning i ordets bästa bemärkelse. Putslustigt, javisst. Men det finns alltid nåt nytt att lära sig i hans kringelikrokande resonemang. De fyller ett angeläget behov jag inte visste att jag hade.
Jag antar att boken är självbiografisk, att han berättar om sig själv när han också när han skriver om andra och annat. Och han lever som han lär ”…för att självbiografierna de skriver ska bli stor litteratur krävs att de riskerar något, ju mer desto bättre. ”Och Fredrik Sjöberg tar många lyckosamma rövare på lina. Utan skyddsnät.
Klok är han. När han rekommenderar boken Ölands fåglar till dåvarande Statsministern Stefan Löfvén, som han är vänskapligt Stefan med, talar han också om eländesbeskrivningar som framgångsfaktor: ”Oavsett om oron är befogad eller ej duger den inte som grund att bygga på.”
Hans associationer är ofta tillsynes helt galna och far åt sina egna håll. När han skriver om akvarier och guppys associerar han till en felbeställning av en bok i ämnet han fick. Den hade titeln Tio kvinnor tio liv av en författare med efternamnet Guppy. Men oroa er inte. Sånt är Fredrik Sjöbergs specialitet att göra något överraskande bra av.
Och det är klart att i Fredrik Sjöbergs idébygge är ett faktum som att ”… man av blåvalshannens förhud kan tillverka en praktisk regnrock.”, en på sitt sätt viktig insikt som leder tankarna vidare.
Han skriver fint och uppskattande om Ulf Lundells böcker och kanske framför allt om de delar han läst av hans dagboksserie. Han ser förstås ett speciellt Sjöbergskt samband. I dagboken räknar han till att Lundell nämner 67 fåglar. ”Siffran säger ingenting, men den går att sjunga.” I en av sina romaner berättar Lundell att en någon går in i hans loge och stjäl en av hans skor. Den överdjävligt skarpsynte Sjöberg ser det som en hommage till Dylan som i låten I and I sjunger: ”I´ve made shoes for everyone even you, while I still go barefoot.” Finns det några tillfälligheter!?
Han hyllar kulturkritiken och gör en klar distinktion från kulturjournalistiken, också det apropå Lundell och när asätarjournalistiken ger sig på honom. ”Ja journalister är ett oförbätterligt pack. Undantag finns men faktum är att inget kan göra mig så förbannad som när någon kallar mig journalist. Som om vore litteraturkritik bara billigt skvaller.”
Skulle jag nämna den essä som gett mig mest är det den som heter Droger, droger. Den handlar bland annat (det måste man alltid lägga till om Fredrik Sjöbergs essäer) om drogernas betydelse för tredje rikets militära framgångar och senare motgångar. Själv litet av en MÖPARE måste jag imponerad konstatera att här kom ett intressant resonemang som var nytt för mig.
Med den inbitne samlarens passion samlar han på allt möjligt. Jag vet ingen annan som kan utnyttja sin fackkunskap som smådjursexpert till att med bestämda steg gå igenväxta stigar som alla vi andra skulle missa och gå förbi. Hans essä om Ivar Arosenius målning Rus är en klassiker. Här upprepas inte det ofta upprepade. Han ser själv med sina egna utförsgåvor och inser. Det är inte den breda vägen han vill gå. Utan sin egen.
Han utmanar som alla goda författare gör. Då måste vi läsare formulera en egen åsikt. Man gillar inte allt. Men kom med nåt bättre då!?!
Kan man då se en bok som denna som en idéernas kuriosakabinett av udda tankar? Ja kanske, innan man lärt känna dem. Fredrik Sjöbergs kuriösa associationssprång och intellektuella rockader leder alltid fram till något man kanske inte kunnat komma fram till på annat sätt än via hans faiblesse för egendomligheter. De visar sig kunna dyrka upp vaneseendets unkna rum så att det kommer in ljus och luft.
BO BORG
Foto Sofia Runarsdotter
Bok: Sjöelefanten i Bukarest
Författare: Fredrik Sjöberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0018894-8
BoBorg 