Allt började lite märkligt denna kväll. Jag kom till torget lagom till att förbandet skulle ha gått på. Möttes av en tom scen. Helt tom var den inte, den var full av instrument o annan teknik, men inga artister! På torget var nog alla sittplatser upptagna. Och på uteserveringen var det redan trångt.
Det visade sig lite senare vid ett samtal med de som körde ljudet att det hade gått ut två olika tider. 18 o 19 samt 19 o 20 för förband och huvudnummer. Jag insåg att de använde alla tiderna, eftersom när jag var på kulturtorget senast så började allt klockan 18. Nu var jag där en timma för tidigt.
Men allt ordnade sig ändå till slut. Det lokala förbandet Marcus Wilsson & Kollektivet från Falköping gick på lite tidigare än den för kvällen utsatta tiden, så de tappert väntande inte behövde vänta en hel timma.
Marcus Wilsson & Kollektivet består av givetvis MARCUS WILSSON och Kollektivet är MARTIN FORSMOO – AKUSTISK & ELGITARR, ALEXANDER DG GUSTAVSSON – BAS, TOBIAS FORS – ELGITARR, RASMUS ”PROFFESORN” YKSNØY – PIANO, DANIEL FORS – KONTRABAS, RASMUS LARSSON – TRUMMOR, MOA BLÜCHER – SÅNG. Här kan du läsa mera om dem.
Nu blev det fullt på scenen. Och ett fullt ös som gladde publiken.
På slutet av framträdandet sjöng Marcus Wilsson sin egen ”Möt mig i Plantis i kväll” och så kunde många känna den lokala förankringen. Inte bara de med kunskap i det lokala musiklivet. Plantis är Falköpings lokala stadspark. Och ett begrepp i staden, men känt över stora delar av Skaraborg och säkert även utanför dess gamla gränser.
Efterhand fylldes torget på, senare även gatan utanför. Och så kom han in ensam med en gitarr i handen på den stora scenen. Den som många hade väntat på: Timo Räisänen.
Timo Räisänen och hans familj bor sedan några år i Frankrike i familjens tidigare övergivna hus i Provence. Hans farföräldrar flyttade dit från São Paolo och själv har han tillbringat många av sina barndoms somrar i huset. När han är på turné i Sverige så har han fortfarande sin bas strax utanför Göteborg.
Sin väg i det svenska musiklivet började han som gitarrist i Håkan Hellströms band. Han är en skicklig gitarrist enligt sakkunskapen, alltså inte min. Man kan alltid fråga de som vet när man inte kan.
Timo Räisänen är en sann estradör av hög karat. Han älskar att stå på scenen. Och han älskar sin publik. Och många i den älskar honom. De och han på scenen blir som polerna på ett duracellbatteri. Energi uppstår.
Jag har tidigare funderat en del över Timo Räisänen som artist. Och det här framträdandet aktualiserade det. Eftersom mina referenser inom musiken är få så får jag lov att använda andra, de inom bildkonsten. Båda tillhör det som vi ständigt översköljs av; bild och ljud. Så på några ställen bör de kunna beröra varandra.
Min referens är konstnären Ernst Billgren vid sitt genombrott med rådjur och mosaiker. Tror att jag har sett att han i sin barndom såg de tidigare populära importerade maskinvävda gobelängerna med kronhjortar. Vet inte om det är sant, om inte, så borde det vara det. Det låg inom det då förbjudna, som att måla en älg i solnedgång.
Men Billgrens bildvärld innehöll även mera mångtydbara element. Själv talade och skrev han om sin konst på ett sätt som nog bara recensenter med skrivklåda trodde sig kunna förstå. Resultatet blev att konstetablissemanget hamnade ute i den stora osäkerheten. Men många andra fick något att tycka om och inte minst förstå. De verbala utvikningarna, som även fanns, brydde de sig inte om. Han sålde bra. Han blev dyr. Och här finns ett korrelat, som gäller på många områden i stora delar av världen. Och som jag bara delar, ibland. Är det dyrt är det bra. Parfymeffekten brukar jag kalla det.
Billgren behövde inte bry sig. Han hade både folket och pengarna med sig.
För mig känns det ganska enkelt. Men jag kan givetvis ha helt fel. Han målade helt enkelt vad han tyckte var vackert. Att det sedan bröt mot tidens etablerade uppfattning om konst. Var det planerat/medvetet eller bara en tillfällighet? Men här uppstod ett vakuum och där kunde Ernst Billgren etablera sin bildvärld.
Timo Räisänen med sina tolkningar av kända artister som Ted Gärdestad och ABBA samt en egen julshow har han även gjort det ”otillåtna”. Allt utifrån sina egna känslor och sig själv. Det kunde han göra utifrån att han hade sin publik med sig. Det är något att ha i ryggen det. Han har som Billgren fått sin egna plats att verka från. Ingen egen måne, men alldeles egen plats i musiken.
Vad är det i Göteborg som ger självförtroende och egensinne att gå sin helt egna väg? Det gäller både Timo Räisänen och Ernst Billgren. Den senare har sina konstnärliga rötter i Göteborg; han fick sin utbildning vid Valands konsthögskola.
Rune Lindström
Foto Rune Lindström
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Kulturtorget – Live Skövde den 28 juli 2022
På scenen
Timo Räisänen
Förband Marcus Wilsson & Kollektivet
BoBorg 