Läckö slott – Utställningar 2022

Läckö slott har en ambitiös och imponerande bredd i sina utställningar som gör att det finns något för alla. De många slottsnördarna får sitt av själva slottet och de tidsenligt inredda rummen. Här kan man fördjupa sig i hur sextonhundratalets överklass levde i rum efter rum. Dom flesta av oss blir nog mer förundrade än avundsjuka.

Varje år huserar Läckö slott flera tillfälliga utställningar. Lägg därtill en livaktig musikscen med stor spännvidd från opera till dansband. Årets Läckö Sessions med toppakter inom populärmusiken i stort sett varje vecka är ett lyckokast.

Och så har man alltså en bred utställningsverksamhet. När det vill sig brukar man säga att helheten är större än summan av de ingående delarna. Så är det med utställningarna på Läckö slott i år. Tre hyggliga utställningskort. Men så har man ett överraskande ess i ärmen som satte utropstecken efter upplevelsen.

Det börjas som sed är på förborgen. Där har Rörstrands museum varje år en föremålsvisning. I år handlar det om ALP, porslinet från Lidköping före Rörstrand. Rörstrands museum verkar tyvärr inte lägga särskilt mycket engagemang på de här utställningarna på Läckö trots att de här har chansen att här möta en stor publik och också locka den till sin egen anläggning. Men de gör det halvhjärtat, likadant mallat varje år. Det hela är ett tallriksställ på en vägg och några montrar som är disponerade som butiksfönster i en second handbutik. Och ett foto som jag tycker mig ha sett förut. Man litar helt till att de utställda föremålen själva ska göra jobbet. Och upplevelsen stannar när det görs så här vid ett snopet konstaterande. Skärpning anbefalls.

Läckö slott har ett unikt samarbete med Nationalmuseum. Då man har en hög säkerhetsnivå kan Nationalmuseum visa unika dyrbarheter här. Helt suveränt. Säkerhetsmontrarna låser hur man kan disponera utställningsrummen. Det är litet skumt i salarna och det hänger plastade skyltar på montrarna. I år har man svept in montrarna i enhetliga tyger. Jag tycker att Nationalmuseum borde jobba litet mer med presentationen och det pedagogiska. I år kan vi besökare få kringfakta om föremålen genom en app. Hade jag vetat det innan hade jag tagit med mig hörlurar och då kunnat optimera min upplevelse. Jag tyckte inte jag kunde gå med telefonen högtalande. Nu fick jag vid besöket nöja mig med de plastskyltar som pliktskyldigt hänger på montrarna och som är svåra att läsa i salsmörkret.

Vi får se ett brett urval av föremål med anknytning till det övergripande temat resor. Som alltid när det handlar om Nationalmuseum visar man med förkärlek föremål med den fantastiska hantverkskvalitet som överklassen kunde kosta på sig och med detaljer som de sysslolösa kunde ägna sig åt. Det kan vara ett specialgjort etui där vart och ett av skrivredskapen har sin egen plats för att ta ett exempel.

Det finns några plasttermosar som vi vanliga kan känna igen och relatera till. De inger vederbörlig respekt när de hamnar i en museimonter på ett slott. Och det är roligt att ett föremål ur våra liv kan hamna bland Nationalmuseums dyrbarheter. En glasbåt i Bertil Valliens omisskännliga stil påminner om att resan även kan ske i det inre. För mig var den stora och mest glädjefulla upplevelsen en spark/släde. Den är bemålad med ett vackert motiv och dekorerad med ornament in absurdum på ett totalt charmerande sätt som gör att man kan förlora sig i snickar- och målar-glädjen.

På fjärde våningen visas utställningen Sökandet efter skogens själ av paret Iris Alexandrov och Mattias Klum. Den blev en besvikelse för mig. Mattias Klum har tidigare ställt ut på Läckö slott med sina fantastiska och oförglömliga naturbilder. Men nu …

Här handlar det om en annan ingång och ett annat uttryck än de naturens märkliga hemligheter som han visade med full skärpa på sin förra utställning. Paret Alexandrov Klum ger sig ut på jakt efter ”skogens själ”. Skogen har naturligtvis ingen själ. Men man kan som Alexandrov Klum projicera sin egen själ, den man har eller ville ha, på den. Jag undrar om det är det de tycker sig ha gjort.

Arrangemanget är intressant. Natur möter kultur. Man har bytt ut de gamla målningarna i ett av slottsrummen mot närbilder av stenar, bark eller växter. De är inte oskarpa, men de har liksom en förblekande hinna över sig. Det ska väl signalera själfullhet, eller föra tankarna ditåt. Jag upplever det mest som pretentiöst och kitschigt. Som när de visar cirkelrunda naturutsnitt i olika storlekar som natursåpbubblor på en stor utställningsvägg. Intressantast blir mötet mellan deras bilder och väggmålningarna i det ena utställningsrummet. Ett möte mellan naturens oordnade och slottets brunsåsiga dekorationer.

Besökets höjdpunkt kom, helt överraskande för mig, i ett rum bakom museibutiken. Där finns en liten utställning kallad Reproduktions-Quiltar. Det är lapptäcken sydda av Ann-Christine Tielinen, Pia Inoue, Carin Kjellner efter nytryckta 1800-talsmönster. Vilket prakt- och formglädje och vilket imponerande hantverk. En inspirerande och upplyftande slutpunkt på ett varierat besök på Läckö slott.

BO BORG

Foto: Bo Borg

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Sommarens utställningar på Läckö slott
På förborgen:
Stämplad ALP (producerad av Rörstrands porslinsmusem)
Pågår till 28 augusti
Slottets andra våning:
På resande fot (utställningen producerad av Nationalmuseum)
Pågår till 28 augusti
Slottets fjärde våning:
Sökandet efter Skogens själ
Alexandrov Klum
Utställningen pågår till 2 oktober
I Museibutiken:
Lapptäcken sydda av Ann-Christine Tielinen, Pia Inoue, Carin Kjellner
En utställning i samarbete med Quiltköping
Utställningarna kan ses till 28 augusti 2022

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s