Karin Frendbergs verk skapar en speciell stämning. Det är vitt och ljust i utställningssalen på Falbygdens museum i den mycket estetiska utställning hon iscensatt där. Men det estetiska är bara en del. De bilder hon visar bär uttryck som pockar på inkännande för att ge sig till känna.
Karin Frendberg är en väletablerad textilkonstnär. Varför textilkonstnär förresten? Det räcker väl med konstnär. Hon har genom åren arbetat i olika tekniker, bland annat har hon gjort en stor gobeläng i Götene församlingshem. Men det var då det.
Sedan några år, rätt många nu, fördjupar sig hon sig i broderiet. Och det är ett sparsmakat urval sådana bilder hon visar på den här utställningen.
Bilderna har ofta en vit bakgrund med figurer och tecken utplacerade på vad som kan liknas vid en både intellektuell och känslomässig spelplan. Motiven är stilla, men gjorda på ett sådant sätt att blicken i stället blir rörlig och sökande. ”…something is happening, but you don`t know what it is”, sjöng Bob Dylan. Och så känns det först. Men bilderna drar ens uppmärksamhet till sig på ett sätt som startar processer. Även om det kanske inte finns någon speciell gåta gömd här vill man åt den. Det finns något där, det känner man fast det kanske inte låter sig fångas i något enkelt konstaterande.
Hon broderar med silkestråd på linneväv. Hon föredrar de uttryck som de äkta materialen ger. Hon vill ha den bästa strukturen och lystern. De uttryck materialen själva för med sig är viktiga. Det glansiga silket spelar fint mot det varma dämpade linet. Med silket kan hon också får fram den glans eller snarare det milda sken som man ibland upplever som ett ljus som kommer inifrån.
Det verkar för mig som hennes sätt att arbeta både vill ta med sig textiltraditionen in i konsten och frigöra den ifrån sig. Det här är inte broderi som hantverksmässig duktighetsuppvisning. I stället använder hon broderiet fritt från hemslöjdskraven och låter traditionen bara bli en klangbotten för fria konstnärliga exkursioner ut i konstens utmarker. Uttrycket för tankarna till teckning men det blir ändå något eget och annat. En broderad linje får ett helt annat uttryck än en tecknad.
Hon jobbar inte med komplicerade stygn eller tekniker. Hon tycks följa sin intuition om vad som blir bra och vad bilden behöver för att få det uttryck hon strävar efter. Bilderna kommer till i ett samspel mellan en tecknad utgångspunkt och idéer som föds i det löpande broderandet. De tunna trådar hon arbetar med kräver målmedvetet tålamod och gör att arbetena växer fram långsamt. Den här sortens bildskapande måste få ta sin tid. Varken hantverket eller känslan låter sig hastas eller tvingas fram.
Motiven är ibland uppbyggda som collage av fragment. Minnet är inte logiskt och metodiskt utan egensinnigt selektivt. Så uppfattar jag också hennes motiv. Känslor låter sig inte avbildas. Men via konstens speciella verkningsmedel går det ändå. Hon tycks vilja visualisera känslor, sådant som genom att vara mycket personligt också kan uppfattas som allmängiltigt.
Karin Frendberg blandar olika yttre med inre intryck som det passar den känsla hon vill gestalta.
Hennes kompositioner byggs av enkla tecken som ofta upprepas och bildar mönster i bilden, grupperade kring den kvinnofigur som alltid är i händelsernas eller stämningens centrum.
Kunde man säga att bilder är ”abstrakt föreställande” så är hennes bilder det. Hennes uttryck är också en kombination av naivistiska och surrealistiska stildelar. Ibland går tankarna till kollegan Nina Bondessons bilvärld.
Man får direkt kontakt med de föreställande bilddelarna. Men det stannar inte där. Det handlar om det sorgsna och allvarliga i livet ofta med ett surrealistiskt stänk av det absurda.
Hon följer sin intuition om vad som blir bra och vad bilden behöver. Hon jobbar utan plan, men aldrig planlöst.
Motiven är konkreta i sina detaljer, men det är den abstrakta känslan bakom dem som är det viktiga att hitta sätt att få fram.
Här finns motiv med kvinnor i märkligt samspel. I en flyter deras huvuden ihop. I en annan förenas de av något i munnarna. De blir det förkroppsliganden av något annat, de griper efter något ogripbart Figurerna står för sig själva, men uppfattas också som också symboler. Man vederfar ett påtagligt men svårgripbart budskap i bilderna.
Utställningen utgör till sin huvuddel av broderier på vägg. På några ställen i utställningen hänger sjok av lin ner. Jag ser dem mer som en vitalisering av utställningsrummet än som enskilda konstverk. Men mot en vägg är ett antal hättor for barn hängda. Tillsammans med det skuggspel de skapar blir de ett memento över förlorad ungdom. De ger ett oerhört både estetiskt och drabbande uttryck som ytterligare förmerar upplevelsen av utställningen.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Falbygdens Museum, Falköping
Genom nålsögat
Karin Frendberg
utställningen pågår 23 september – 23 oktober 2022
Arrangörer: Falbygdens konstmuseum, Falbygdens museum, Sveriges konstföreningar
BoBorg 