Rian designmuseum i Falkenberg är ett museum utöver det vanliga. De verkar ha järnkoll på det mest intressanta inom sitt område. Just nu är där aktuell en utställning med arbeten av den unika och högintressanta textilkonstnären Elisabet Eriksson (f 1952). Det här är hennes första retrospektiv. Till utställningen har Rian designmuseum producerat en bok som är den första större dokumentationen av hennes skapande. Hatten av för båda dessa initiativ.
Ingen förblir opåverkad av mötet med Elisabet Erikssons bilder. Som all god konst har den kraften att dra en in i sina kraftfält. Och efter mötet kommer man ut med nya känslor och impulser.
”Med nål och tråd bokstaverar hon sig igenom livets alfabet, till sig själv, till dig och mig.”, så karaktäriserade framlidne förre HDK-professorn Raine Navin sin elev och kollega, Elisabet Eriksson.
I sina konstnärliga arbeten transformerar sin bakgrund, sitt liv och det samhälle som format henne, till bilder. Hennes verk är laddade av nödvändighet och linjerna och ytorna i hennes broderier verkar komma ur ett inre tryck. ”Jag bearbetar verkligheten för att glömma det jag varit med om”, berättade hon när jag samtalade med henne för inför en större tidskriftsartikel 2013.
I Elisabet Erikssons fall är konst och liv, skapande och levande oskiljaktiga sidor av samma sak. De förutsätter och förmerar varandra. Det har funnits mycket dramatik i hennes liv och det gör det i hennes bilder.
Hennes textila bilder är starka, gripande och drabbande. Det finns en oro i hennes broderade linjer och kompositioner som gör dem levande och ger känslan av att de själsliga processer de gestaltar är djupa, existentiella och ärligt redovisade. Hon gör också applikationer/collage med stor artistisk och känslobärande precision. Hennes expressiva textila bilder ligger nära måleriet. Det har nog till del sin förklaring i hennes dubbla skolning med utbildning också på konstskola. Hon började på Stenebyskolans linje för sömnad och väv 1979. Hon studerade vidare på anrika Houvedskous målarskola i Göteborg några år. Och gick sedan tillbaka till HDK igen där hon tog sin examen 1995. Hon använder linjen, som är så viktig för hennes uttryck på samma sätt när hon broderar som när hon tecknar. Hennes broderade linjer blir som rastlösa nervbanor.
Just de nerviga, känslobärande linjerna i hennes bilder gör dem drabbande på ett hudlöst sätt. Men hon vill inte fastna i konstens allvar. ”Det är ju så roligt att jobba med textil och det vill jag också ska kännas i verken:”
Den nya bokens redaktör är Rians museichef Love Jönsson. Han har samlat ihop initierade skribenter som var och en ger en ingång i Elisabet Erikssons rika och komplexa bildvärld. Love Jönsson slår i sin inledning fast att Elisabet Eriksson är en av de stora berättarna i samtidskonsten med sin kombination av ord och bild och textilhantverk och bildkonst.
Konstkritikern Sara Arvidsson skriver en översikt över hennes konstnärskap och konstaterar att konst och liv hänger samman och att hon hittat sina egna vägar att uttrycka sitt humanistiskpolitiska engagemang.
HDKprofessorn och kollegan Annika Ekdahl korta text har formen av ett uppskattande brev. Jag lägger märke till att hon pekar på att Elisabet Eriksson jobbar med något viktigare än att visa hantverksskicklighet, och fortsätter sin karaktäristik: ”Det konstnärliga projektet som skydd och överlevnad. Men inte bara.” Och så är det. Vilken aspekt på Elisabet Erikssons skapande man tar fasta på finns det alltid ytterligare en dimension, ännu en ingång, ett möte till.
Kollegan Daniel Götesson skriver om de verk av Elisabet Eriksson han äger och konstaterar bl a: ”När jag tittar känns det mer som måleri än textil. Otroligt måleri.” En viktig aspekt. Allt underordnar sig uttrycket. Tekniker och material får mötas på lika villkor i hennes konst.
I boken finns också dikten Rasande och innerligt växer världen av Lina Ekdahl.. Vilken fin tanke att låta en poet närma sig Elisabet Erikssons konst med sina verktyg. Och hon får orden och verken att mötas på ett klokt, vackert och speciellt sätt Jag citerar slutet av dikten:
”Liv
död
liv igen
det som varit
och det som komma skall
det rasande livet
I Ständig förvandling
där konsten är en del
hårnålen en
karusellen en
kusinerna får sitt
det brusande havet sitt
allt ryms i knät
utgår från knät
att lita på
nålens icke utstakade väg
så växer världen
rasande och innerligt”
Boken avslutas med en intervju som Love Jönsson gjort med Elisabet Eriksson. De grundläggande frågor han ställer får svar som gör att vi kommer konstnären närmare.
Fina och olika texter gör en spännande bok som ger många ingångar i det här fantastiska konstnärskapet.
Men det viktigaste är förstås konstverken. Boken är fylligt illustrerad med rejäla bilder som visar både hennes kvalitet, originalitet och konstnärliga bredd.
Det här är en viktig konstbok fylld av respekt och omsorg om ett konstnärskap utöver det vanliga.
BO BORG
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Ny bok: Elisabet Eriksson
Redaktör: Love Jönsson
Texter av; Annika Ekdahl, Daniel Götesson, Lina Ekdahl, Love Jönsson, Sara Arvidsson
Foto: Mikael Lammgård, Röhsska Museet, Göteborgs Konstmuseum
Grafisk Design: Bukett Grafik
Förlag: Rian designmuseum
ISBN: 978-91-987628-2-2
Boken är utgiven som katalog till Elisabet Erikssons separatutställning på Rian designmuseum 17 sept – 29 november 2022
BoBorg 