Det livaktiga Folke Dahlbergsällskapet har kommit ut med en ny bok. Den är rikt illustrerad och har texter av flera initierade författare. Den heter Genom dröm och verklighet och har underrubriken Folke Dahlbergs surrealistiska bilder. Hans bilder återges med fina reproduktioner i boken. Jag har dröjt länge vid dem och tycker jag har med den här bokens fått hjälp att komma Folke Dahlbergs konst närmare och se nya sidor.
Det pratas ofta om Dahlbergs bilders surrealism. Den är i mina ögon mera omtalad än påtaglig i verken. Men det finns auktoriteter genom vars ögon man kan se om man vill ställa in sig i PKledet. Redan i den här nya bokens andra mening kommer Ragnar von Holtens namn upp. Han är en sakkunnig som ofta åberopas i det här sammanhanget Är han en hammare som ska spika fast Folke Dahlbergs konst vid surrealismen!?. Lägg till det Otto G Carlsund som en gång 1945 ville lyfta Folke Dahlbergs bilder i paritet med de Chiricos och menade att han var överlägsen Dali. Det är sagt och eftersägarna sprider det som ringar på vattnet. För min del har jag svårare att se någon uppenbar surrealism, utan ser Folke Dahlbergs teckningar som mera allmänt symbolistiska.
I en katalog till den utställning jag såg på Västergötlands museum 2012 skrev Jonas Ellerström bl. a: ”Det står klart att Folke Dahlberg hade ett engagerat förhållande till surrealismen och tog till sig vissa av dess idéer. Lika klart är att han bara väljer det som passar honom och framför allt att rörelsens upproriska anda och kollektiva anda var honom främmande.” Den uppfattningen känner jag mig befryndad med. Men nu har det alltså kommit en ny bok med nyare bildtolkningar. Det är klart att jag blir nyfiken och vill ta del av den utan förutfattade meningar.
Erling Öhrnell, konstnär, konstvetare och pedagog, skriver i inledningen att begreppet surrealism är omdiskuterat och att ”Den här boken har ingen avsikt att ge några klargörande svar. ”Med den så angivna förutsättningen ger jag mig ändå full av förväntan in i läsningen av boken.
Boken är i stort format och har såvitt jag kan förstå bra pappers- och tryckkvalitet. På den nu pågående utställningen på Skövde Konstmuseum med samma namn som boken visas en del av bilderna bitna av tidens tänder med fula inramningar och på gulnade papper. Bildernas uttryck blir ett annat mot det vita papperet i den här boken. Om det är rätt intryck får jag lita på att experterna från Folke Dahlbergsällskapet som producerat boken har bättre koll på än jag. Lägg till det vad Ola Sigurdson skriver i boken: ”Att betrakta ett bildkonstverk är – framför allt när vi ser det i rummet och inte bara på en boksida kroppslig erfarenhet som omfattar alla sinnen och inte bara synsinnet”. Det finns sannerligen många parametrar i bildtillägnelsen.
Camilla Hammarström, författare och konstkritiker på Aftonbladet, pekar i sin text på att Folke Dahlbergs punktteckningar kopplats samman med en särskild form av platsspecifika ljusfenomen vid Vättern och påstår att korrespondensen mellan det landskapet och bilderna är uppenbart. Redan här har jag svårt att hänga med. Camilla Hammarström ser ljuset i hans teckningar också som ”transcendent”, och att teckningarna skildrar en ”översinnlig” plats. Att de handlar om ”Att meditativt uppgå i förnimmandet tills man blir ett med alltet.” Dante görs också inblandad. Och hon avslutar med att påstå att bilderna ”Gestaltar en sakral verklighet som är ett uttryck för den levande existensen.” Med all respekt låter det dubbelflummigt i mina öron. Och jag delar varken tolkning eller upplevelse när jag ser bilderna med mina egna ögon.
Den följande texten är skriven av professorn i litteraturvetenskap, Mats Jansson, ”Det är närmast drömmen som konstnärlig metod Dahlberg gestaltar.” Surrealistiska bildkonstellationer saknas konstaterar han. Jansson ger en fin kontext till den i Sverige frambrytande surrealismen och drar sina resonemangstrådar till bland andra Artur Lundkvist, halmstadsgruppen, Gunnar Ekelöf. och förstås de franska litterära förelöparna.
Men det är bilderna det handlar om. Han ger sig ut på ett konsthistoriskt detektivarbete. Han resonerar t ex om en teckning av en kvinna med långt hår som en gång infördes som illustration i den surrealistiska tidskriften Karavan. Författaren menar att realismen undermineras av ett formspråk med surrealistisk anstrykning. Men vari består då den surrealistiska anknytningen undrar man. Men får inte det efterlängtade svaret här!?
”Det är glidningen mellan surrealism och naturalism, det undermedvetna och det efterbildande som ger hans teckningar med exotiska motiv deras dubbelhet och särprägel. Svävande och förankrade på samma håll.”
Mats Jansson pekar på ett antal bilder med afrikanska motiv, tex Djungelfloden och andra. Han ser dem som de fantasilandskap de förstås är. En bild som Afrikansk flod är ett bra exempel på det exotiserande draget. Men Mats Jansson ser också att bildrummet glider mellan verkligheter. Det ser inte jag trots att han pekar på det. Och någon surrealism står inte för mig att finna i dessa bilder. I bilden Bateau Ivre II ser man tre afrikanska personer och en vit vid styråran. Jag ser den som en symbolstark skildring av kolonialism. Men, säger Mats Jansson, ”bildens surrealistiska tid- och platslöshet, deras ”drömtillstånd”, gör dem svävande i tid och rum”. Oklart hur.
Jag ser de afrikanska bilderna som fantasier om det exotiska. Dess förmenta primitivism är kanske som Mats Jansson påpekar i linje med t ex Artur Lundkvists motsvarighet i litteraturen. Mats Jansson och andra påpekar också ofta en influens från upptäckresanden Stanleys bok De svartas världsdel.
I den wikipediska definitionen av surrealism ingår primitivismen som en komponent. Mats Jansson problematiserar begreppet och sätter det i en gammaldags kontext där det afrikanska sågs som mera nära naturen och med drag som vår västerländska kulturfernissa skyler och man med konsten, och särskilt då den surrealistiska, kunde komma närmare. Åtminstone symboliskt vill jag tillägga.
Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, har en uppsats om melankolins atmosfär i Folke Dahlbergs bilder. Det låter högintressant. Han vill hävda att Folke Dahlbergs konst först (initialt) och främst handlar om det intryck den gör på betraktaren, inte vad betraktaren tänker om den. Så är de kanske för honom, men det gäller förstås alls inte generellt. Och inte för mig.
Han har subtila resonemangsvägar. Han analyserar Folke Dahlbergs bild Bateau Ivre (Berusad båt) och resonerar då om berusning i betydelsen extas. Och konkluderar: ”Dahlbergs extaser handlar knappast om någon förklarad värld. Surrealismen är ikonoklastisk men stannar också där.” För mig blir det mer mystifierande än klargörande.
Sigurdson menar att Folke Dahlbergs bilder omges av det han vill kalla ”melankolins atmosfär”. Den menar han handlar inte om konstnärens sinnestillstånd. Han har lärda utläggningar för att precisera sitt begrepp. Bland annat menar han att vatten är en sinnebild för melankoli. Men trots alla båtar är det inte mycket vatten i Folke Dahlbergs bilder, tänker jag. Ofta är föremål och figurer utlyfta ur ett större sammanhang och skildrade mot slät vit bakgrund. Han ser också själva punkten i tekningarna som en symbol för ensamhet och ”isolation” (jag antar att han menar isolering). Melankolin, menar Sigurdson, präglas av en orörlighet. Som gör att människor och natur uppfattas som behärskade, lugna och stillastående, även när de är i rörelse.
Ola Sigurdson resonerar inte som jag uppfattar det om om Folke Dahlbergs bilder är surrealistiska och i så fall på vilket sätt de är det utan utgår från det som ett faktum.
Det här är en mycket fin bok om Folke Dahlbergs bilder. Det är ett lyft att se de här bilderna och läsa Mats Janssons och Ola Sigurdsons texter med sina infallsrika och vindlande resonemang och tolkningsansatser. Jag tjusas av tankegångarnas lärdomsdjup, men inte av deras slutsatser. Boken gör mig inte övertygad om att surrealismen är särskilt fruktbärande eller belysande för tillägnelsen av bilderna. Man kan ha drömbilder utan att vara eller bli surrealist. Jag tar eldunderstöd av Folke Dahlberg själv. Hans dikt Domingo citeras i boken:
”När sömnen kommer
kommer främlingar
i drömda åkdon till mitt läger
Och lyfter stilla in i min kropp…”
Surrealistiska eller inte; Folke Dahlbergs bilder av de där främlingarna fascinerar nu som då.
BO BORG
Foto ur boken: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Genom dröm och verklighet – Folke Dahlbergs surrealistiska bilder, antologi, redaktionsgrupp Johan Dahlberg, Leif Spetz, Erling Öhrnell
Texter av: Erling Öhrnell, Camilla Hammarström, Mats Jansson, Ola Sigurdson och Folke Dahlberg själv.
Folke Dahlbergssällskapets skriftserie N:o 15
ISBN: 978-91-982079-4-1
BoBorg 