Den nya boken om, och framför allt med, konst av Olle Schmidt bär titeln Random Compass. Här ger oss de båda textförfattarna som ska ledsaga oss in i hans bildvärld följande konstnärsreferenser på sina sammanlagt 3 sidor text föranledda av betraktandet av den konst som visas i boken:
Textförfattaren Lotta Ekfeldt pekar mot:
Lim-Johan,
Gideon Börje,
Eric Hallström,
Sven Erixon,
Vincent van Gogh,
Paul Gauguin,
Henri Rosseau,
Dick Bengtsson,
Albert Engström,
Hans Wigert,
Caspar David Friedrich,
Anselm Kiefer,
George Maciunas,
Sol Lewitt,
Eva Hesse
Och den yngre textförfattaren Tim Schmidt ser kopplingar till:
Breugel
Ensor
Richard Prince
Delacroix
Caspar David Friedrich
Neo Rauch
Philip Guston
Dick Bengtsson
George Grosz
Duchamp
Imponerande eller hur!? ”Jag har ofta varit i det klassiska måleriets träsk och rotat.”, har han själv sagt när jag intervjuat honom. Och visst är konsthistorien en skolsal att vara uppmärksam i. Men av målningarna att döma ser jag det snarare så att han blinkar åt konsthistorien än stirrar på den. Och serietidningarna och skivomslag väl så viktiga.
Förvisso är det sant att konst föds ur konst. Och det är väl i postmodernt tänkande en självklarhet att vara eklektiker i konstens ekokammare. Men för mig är det egna i uttrycket i Olle Schmidts starka och i mina ögon egensinniga konst det intressanta. Det är klart att han plockar delar, ibland nästan citerar, ur den vardagsverklighet och den konsthistoria och media som är en del av vår gemensamma värld. Men det är vad han gör med alla intrycken, vad det blir när de passerat hans interna och externa konstnärliga förlopp som konstituerar hans bilder och gör dem så bra. Visst är det kul när man känner igen någon del eller influens från annanstans, då känner man sig bildad och smart. Men vi söker mer än det i konsten. Och sådant finns i rikt mått i Olle Schmidts bilder.
Den nya boken har den kluriga titeln Random Compass. En paradox förstås. Kompassen är ett exakt vetenskapligt instrument man frågar hur man ska gå när man vet vart man ska. Och random, godtycklig, är det motsatta. Kombinerar man dem blir det väl en Olle Schmidtmålning. De gestaltar ofta situationer där infall anfaller logiken. Och det fina i kråksången är att de visar många parallella världar, förhållningssätt och tänkvärt och sevärt osett.
Den målning som avbildas på bokens omslag, The Gap från 2017, slår an många av bokens toner på ett bra sätt. Titeln kanske apostroferar det postmodernistiska glappet, saligt i åminnelse.
Som i flera av hans målningar utspelar sig något, oklart vad, i ett märkligt sceneri. I the Gap finns i mellangrunden en apa. På sidan om honom en upptäcktsresande på knä med flaggor som kanske visar erövringar och landvinningar. Flaggorna blåser som utvecklingen åt olika håll. I förgrunden en polis till häst och en gravgrävare som båda verkar ha rymt ur något seriealbum. Är det dit vi har kommit!?, tänker man. Kontroll och död. På en skylt står ordet ”Evolut”. Det är några bokstäver kvar till Evolution. Så det finns hopp. Och över alltihopa bryter ett järtecken igenom en gul himmel och förebådar att något viktigt ska hända. Ovisst vad, som alltid i Olle Schmidts målningar.
Ännu intressantare än olika tolkningar och symbolanalyser (även om de också ju lika gärna kan vara random) är kanske måleriet självt. Det föreställande i förgrunden, de stiliserade bergen och den expressiva himlen. Alla har de fått sin speciella måleriska prägel och karaktär. Det finns en krängande dynamik i färgspelet. Himlen är gul i ett schwungfullt färgspel. Och över alltihopa en explosion av färgsprakande strålar som fiktionaliserar all eventuell kontakt med det världsliga. Det finns ofta en avig humor i Schmidts bilder som tiltar snusförnuftet utan att det blir vare sig blir förnuftigare eller förnuftsvidrigt. Men det verkar finnas nåt annat däremellan dit bilder som denna tycks vilja föra oss. Och man vill dit det märker jag inför den här starka, nästan karismatiska målningen The Gap. I en målning är förstås allt på ytan. Men tillägnelsen för inåt, mot andra djup.
Det här en fantastisk bok. Olle Schmidts måleri är högintressant och fascinerande.
Hans målningar är oftast berättelser, liksom stillastående minidraman. Här finns landskap, människor, politik. Figurerna gör alltid någonting. Nästan alltid oklart vad och framför allt varför. Men det finns en stämning av om inte av förväntan så ofta av väntan. Personerna i hans bilder verkar inte själva förstå den situation de befinner sig i. Bildspråket är tillgängligt i sina delar men helheten ställer krav på oss för att det bakomliggande ska ge sig till känna. För det är ingen tvekan om att det finns något bakom väggar och murar innanför människornas fasader.
”Jag gillar en suddig tydlighet. Eller en skarp tydlighet med ett luddigt innehåll.”, är en av hans många tvåradiga oneliners som styrt tolkningen av hans verk för många. Det är som han vill få oss att se hur symbolerna klarar sig i nya situationer och oförmodade möten, tills de till slut inte vet själva vad de står för om de nu gör det.
Det verkar också som om det måste finnas en färg eller en form som bryter illusionen, som skapar en annan dialog. Man märker det inte först, ungefär som man inte ser skogen för alla träden. Men så befinner sig plötsligt det underliggande överst. Det gäller att fånga tillfället när det glimrar till och vi kan ana några av betydelseskikten. Språket fungerar inte inför hans bilder utan kollapsar inför trycket av alla frågor. Att förstå fullt ut är inte det viktiga här. Det handlar mer om att hantera känslor som är lika påtagliga som svårtolkade och svårbegripliga. Här är inte det man ser det det tycks vara.
Den här boken ger massor av bra exempel på Olle Schmidts måleri. Jag återkommer fascinerad till den gång på gång. Det märks att det finns nåt som man vill åt där.
BO BORG
Foto ur boken: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större
Olle Schmidts utställning Random Compass hos Galleri Thomassen i Göteborg den 22/10 2022 – Foto Rune Lindström
Bok: Olle Schmidt – Random Compass
Texter av: Lotta Ekfeldt, Tim Schmidt
Foto: Jonas Sällberg, Hippiekollektivet, Olle Schmidt
Grafisk form/design: Fredrik Ilmarson
Eget förlag 2022
ISBN: 978-91-527-2432-3
BoBorg 