Lars Epstein – ny medarbetare

Som ni kanske har sett så har vi en ny medarbetare. Lars Epstein som skall hjälpa oss med bevakningen av den kungliga huvudstaden. För många av våra läsare behöver han ingen närmare presentation. Men alla har nog inte som jag haft DN som första tidning sedan början av 70-talet. Då i brevlådan nu enbart digitalt.
När idrottsföreningarnas pappersinsamling upphörde blev det den sista spiken i kistan. Det i kombination med det allt högre priset gjorde att den dova dunsen vid dörren numera är ett minne blott. Men jag saknar en papperstidning där man bläddrar och snubblar över kortnyheter och notiser.
Min allmänbildning har blivit lidande av den bristen på information. Nätet är fantastiskt, men innebär alltid någon form av eget val. Den uppslagna analoga tidningen gav mig ofta information som jag absolut inte hade frågat efter.

När årets nobelpristagare i litteratur Annie Ernaux steg ut ur Söderbokhandeln efter att ha signerat hundratals böcker möttes hon av ropen ”Félicitations!” (grattis) av människor som samlats utanför

Sedan Lars Epstein var femton år har han tagit sig runt i Stockholm i sällskap med en kamera. Själv har han berättat om sitt tidiga fotograferande:
– Fotografiska föreningen i Stockholm var ganska livlig med många av dåtidens viktigaste fotografer. De hade ett mörkrum som jag ibland kunde använda. Det fanns inga utbildningar att söka till men jag kom i kontakt med Ateljé Uggla och fick börja som elev där.
– Man fick själv leta upp inspiration och tips på arbetsmetoder. Mina största inspiratörer var franske Henri Cartier-Bresson och Robert Frank. Så jag började gå runt i stan och fotograferade lite på måfå utan några uppdragsgivare. Men det fanns många tidningar på den tiden, så jag tog med en bunt med fotografier som jag visade upp på redaktionerna. På det sättet kunde jag åtminstone delvis försörja mig.

Två ansikten i vimlet, 1960-tal — Transport till sista vilan en vinterdag på Östermalm, 1961

Men han började känna att han behövde utbilda sig och lära sig mera om samhället för att kunna bli en bättre fotograf.
Efter universitetsstudier kom han in på Journalisthögskolan och därefter blev det praktik på Dagens Nyheter. Efter praktiken blev han anställd på DN som skrivande reporter.
Men fotografiet hade honom fortfarande i sitt grepp, så när tidningen skulle omorganiseras med lokala editioner och en ny redaktion ville man pröva att ha en reporter som var både skrivande och fotograf. Och så blev Lars Epstein DN:s första skrivande fotograf.

Som journalist och fotograf har Lars Epstein under många, många år rapporterat i Dagens Nyheter om vad som händer i Stockholm, både i stort som smått.

I regnet på Kungsgatan, 1960-tal (ö.v.) — Raggare på Kungsgatan, början av 1960-talet (n.v.) — Vietnamdemonstration på Sergels torg, slutet av 1960-talet (h.)

2017 fick han Stockholms stads kulturpris Lennart af Petersens pris med motiveringen: Med en outtröttlig nyfikenhet på staden som mötesplats har Lars Epstein under decennier följt och skildrat människorna som lever och verkar i Stockholm. Till ständig följeslagare har han sin kamera med vilken han fångar samhällets små och stora händelser. Han har som få andra fotografer bidragit till att skapa en levande och aktuell bild av huvudstaden.

Priset har fått sitt namn efter Stadsmuseets fotograf Lennart af Petersens (1913–2004) som har skildrat det Stockholm som i dag bara finns kvar i hans bilder. Priset har delats ut vartannat år sedan 2005 och går till en fotograf som på ett konstnärligt och personligt sätt skildrar Stockholm. Tidigare års pristagare är bland annat Gunnar Smoliansky, Micke Berg och Anders Petersen.

Skejtare, Blå bodarna, 2014

2020 hade han en retrospektiv fotoutställning över sex decenniers stockholmsbilder på stadsmuseet i Stockholm. I samband med den intervjuades han av DN och fick bland annat några frågor:
Du har följt och dokumenterat staden i decennier – hur har Stockholm förändrats?
– Medborgarna har blivit mer medvetna och deltar aktivt i stadsbyggnadsdebatten genom opinionsyttringar av olika slag (Slussen, Nobel Center, tv-eken till exempel) vilket jag med intresse har dokumenterat. När Klarakvarteret revs på 50- och 60-talen var det bara ett fåtal upplysta som höjde sina röster. Almstriden 1971 blev ett allmänt uppvaknande.
Vad, om något, har du kvar att fotografera?
– Eftersom staden och dess människor ständigt visar sig från nya sidor så återstår allt att dokumentera. Men det gäller att göra urval hela tiden vilket inte alltid är så lätt, säger Lars Epstein.

Julmarknad på Stortorget, 2022

Att allt återstår lever han upp till fortfarande. Nästan varenda dag, oberoende av väder och vind, tid på dygnet, helgdag som söcken är han ute på Stockholms gator för att möta staden och dess människor. Fotografen och stockholmsskildraren Lars Epstein.

2021 kom boken Epsteins Stockholm med axplock från alla decennierna.

Vi ser fram emot många välgrundade förslag om vad vi kan se och göra när vi kommer till Stockholm.

Rune Lindström, red.

Foto LARS EPSTEIN

Klicka på bilderna om ni vill se dem större.
Fungerar ofta hos boborg.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s