Här i Skaraborg rådde en veritabel Arnfeber under åren 1998 – 2010. Den var föranledd av den exempellösa framgången med Jan Guillous tre böcker om den västgötske tempelriddaren Arn Magnusson: Vägen till Jerusalem som kom ut 1998, Tempelriddaren 1999, och Riket vid vägens slut 2000. De beskrivs ibland som en av de största boksuccéerna i vårt land genom tiderna. Och sånt sätter förstås avtryck.
Om böckerna och deras enorma påverkan på Arns hemtrakter i Skaraborg har docent Bengt Knutsson skrivit boken Arnfebern. Bengt Knutsson har många specialistkunskaper som gör honom lämplig till att genomlysa Arnfenomenet ur intressanta och ibland nördigt annorlunda aspekter. Han är språkdocent med arabiska och hebreiska som huvudspråk. Hans kunskaper om den orientala världen kommer dels från hans forskning, men också genom att han arbetat i arabvärlden, Turkiet och Israel. Så han är en vetenskapsman väl rustad att ta sig an Arn och hans bravader både på hemmaplan och i det heliga landet. Och som om inte det räckte. Författaren har kuriöst nog flera saker gemensamt med tempelriddaren Arn. Även han kommer från och är uppväxt i samma skaraborgska område, har teologisk skolning, har studerat arabiska och islam har vistats långa tider i det Heliga landet.
Bengt Knutsson gör en lustfylld och välvillig analys av Arnfebern. Han gillar Guillous böcker både när det gäller sakinnehåll och stilistik. Han går igenom dem på olika sätt. Han är genomgående imponerad av Jan Guillous epos. Han konstaterar att när det gäller avsnitten om Skaraborg och Västergötland är det en tredjedel fakta och resten välresearchat hittepå, medans då det gäller orientavsnitten är det två tredjedelar fakta. Särskilt imponerad ser han hur berättelserna vänder på fördomsperspektivet och visar hur kulturellt och tekniskt högtstående araberna var. Han imponeras av den förståelse för islam som förmedlas via Arn. Och han sammanfattar att han efter sin genomgång av romansviten kan konstatera att ”… Jan Guillou lyckats göra det osannolika, om icke sannolikt, så i alla fall möjligt, för att inte säga fullt tänkbart. Bättre betyg än så kan väl ingen författare få.”
Han söker också förklaringar till hur en överväldigande Arnfeber med en kraft som drog med sig allt och alla kunde drabba Skaraborg och under ett drygt decennium och bli en till synes outslitlig vinstmaskin. Västergötlands museum tog på sig rollen att legitimera vetenskapligt. För skaraborgarna vill att Arnsagan ska vara sann. Västergötlands museum ledde projektet I Arns fotspår och ”… lämnade ett gott stycke av sin traditionella seriositet för att med fiktionens hjälp befordra Arn-turism i Skaraborg.” Den exempellösa framgången sopade undan alla eventuella invändningar. Missade man sitt mål, undrar Bengt Knutsson. Och han svarar tveklöst ja på sin fråga. Han menar att man försummade ett enastående tillfälle att på djupet lyfta fram mötet mellan islam och västerlandet. Man borde, menar han, haft långsiktighet i projekten och tagit tillfället i akt att skapa ett svensk-saracenskt centrum när de unika förutsättningarna fanns. Men Västergötlands museum sade själva: ”Det är bästa att vi snabbar oss och lyfter fram romanens scener nu innan intresset ebbar ut.” Och Bengt Knutssons dom är hård över bristen på långsiktigt perspektiv. Han ser det som: ”Skillnaden mellan vinstintresse och allmän samhällsnytta.” Götenes misslyckade satsning på Medeltidens värld ser han med vemod och bedrövelse som ett lovvärt debacle.
Forshems kyrka som i Guillous ”Riket vid vägens slut” beställs och bekostas av Arn — ”Här pissade Arn” står det på en skylt som sitter på ett stort träd strax utanför Forshems kyrkogård. En av de materiella resterna av Arnfebern i Götene kommun. Ett utslag av folkhumorn – Foto Bo Borg
Det är en insiktsfull och högintressant läsning skriven på ett för fackböcker ovanligt lättillgängligt och underhållande sätt.
Boken avslutas med ett appendix för nördar där han gör en omfattande språkvetenskaplig analys av hur arabiska och latin används och uttalas i Arnfilmerna. Han berömmer ambitionsnivån men är mera tveksam till resultatet. Samma sak kan jag säga om nyttan och läsvärdet av det här appendixet.
Boken är skriven med glimten i det skarpsynta ögat. Han skojar med sin egen petimetrighet och nördighet. Men han har en erfaren forskares analytiska blick och en folkbildares sinnelag. Och han kan skriva så att det blir roligt att läsa.
BO BORG
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Arnfebern – Jan Guillou och tempelriddaren Arn
Författare: Bengt Knutsson
Omslagsbild: Bengt Knutsson
Förlag: Carlsson bokförlag
ISBN: 978-91 8906 550 5
BoBorg.se 