PRINS EUGEN BJÖD PÅ PEPPARKAKOR MED SMÖR UNDER STADSHUSBYGGET FÖR DRYGT HUNDRA ÅR SEDAN
Tegelbärare, snickare, murare, dykare, bildhuggare, konstnärer och alla andra som var med byggde Stadshuset mellan 1912 och 1923 har huvudrollen i den nya utställningen ”Vi som byggde Stadshuset” som öppnade lördag 21 januari på Stadsmuseet som ett inslag i Stadshusets hundraårsjubileum.
Samtidigt släpps den med samtida fotografier rikt illustrerade jubileumsboken (samma titel som utställningen) av Mats Hayen.
Huvudmaterialet till utställningen och boken förutom fotografierna är intervjuer som gjordes och spelades in med arbetare och andra medverkande vid Stadshusbygget som fortfarande var i livet på 1970-talet.
Så återberättar författaren Mats Hayen i sin bok till exempel en historia om den italienske stuckatören Domenico Inganni som jobbade i närheten av prins Eugen när denne dekorerade väggarna i Prinsens galleri.
Domenico Inganni hade vid ett tillfälle av misstag råkat förstöra en gipsskiva med en målning som prins Eugen gjort. När Domenico meddelade prinsen det fatala misstaget hade prinsen skrattat gott och sagt ”Ciò Che é fatto é fatto” (det som är gjort är gjort). Prinsen talade nämligen bra italienska och var en vänlig man. Domenico Inganni mindes också vid intervjun 1975 att prinsen brukade bjuda på pepparkakor med smör mer än femtio år tidigare (en läcker kombination som jag för övrigt själv uppskattar).
Monteringen av de tre kronorna på tornet. Okänd fotograf, 1920 (n.h.)
Det var för de flesta ett tungt och farligt jobb som de yrkesskickliga arbetarna utförde när Stadshuset byggdes.
Många hundra arbetare var sysselsatta under det tolvåriga Stadshusbygget men bara en enda arbetsplatsolycka med dödlig utgång inträffade. Det var cementarbetaren Carl Gustaf Johansson som den 14 oktober 1915 fick ett armeringsjärn i huvudet. Det hade lossnat när det skulle vinschas upp och föll så olyckligt att det träffade honom i huvudet och han avled av krosskadan på Serafimerlasarettet på andra sidan gatan efter några dagar.
Bygghjälm var ett okänt begrepp på den tiden. Och det är väl inte säkert att en sådan hade kunnat rädda Carl Gustaf Johansson som efterlämnade hustru och tre barn.
För att sammanfatta boken och utställningen: Jag blir än mer imponerad av Stockholms hundraåriga stadshus när jag fått reda på lite om förutsättningarna och svårigheterna som övervanns under byggtiden.
LARS EPSTEIN
Foto Lars Epstein
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Domenico Inganni, (1903 –1988) född i Dizzasco, Val d’Intelvi i Lombardiet i Italien, var en italiensk-svensk stuckatör och skulptör. Han har ofta kallats ”den siste stuckatören”.
Domenico Inganni kom till Göteborg som femtonåring 1918 med sin morbror. Han var utöver sitt konstnärliga arbete även verksam som lärare i murala tekniker på bland annat Valands konsthögskola i Göteborg och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Han har skrivit två böcker, Stuckatörens hemligheter: handledning i olika muraltekniker jämte en kort levnadsbeskrivning med teckningar av Mats Åberg, Forum 1979, ISBN 91-37-07045-2 och Skulptörens hantverk: handledning i olika tekniker .. med teckningar av Mats Åberg, Forum, 1982, ISBN 91-37-07899-2
Han finns som en staty av Mats Åberg placerad i Huddinge centrum och i Dizzasco i Val d’Intelvi i Lombardiet i Italien.
Red.
Stadsmuseet
Ryssgården (vid Slussen), Stockholm
Vi som byggde Stadshuset
21 januari–5 november 2023
Plan 3, fri entré
Boken Vi som Byggde Stadshuset
Författare: Mats Hayen
ISBN: 9789170313448
Utgivningsdatum: 2023-01-20
Omfång: 176 sidor, rikt illustrerad
Bandtyp: Inbunden
Formgivare: Susanne Deist
Bildredaktör: Anna Seidevall-Byström
BoBorg.se 
