Ge tusan i att kalla mig mästare – Om konstnären Pär Thorell

Bra och efterlängtat att det har kommit ut en ny bok om Pär Thorells (1923–1969) liv och konst. Han var en intressant konstnär på många sätt, en tecknare av rang och en målare av hög klass i sin tid. Hans konst hölls högt av både kritiker och publik. Hans supande nämns alltid i hans biografi. När man påpekar att hans produktion var av ojämn kvalitet (vilken konstnärs produktion har inte toppar och dalar!?) blir spritbruket en förklaring att lätt ta till. Men en kan också tänka sig att hans tillsynes snabba och spontana arbetssätt (förstås) gav en del spill.

Pär Thorell var en expressiv koloristisk naturalist som målare. Hemstaden Linköping gav honom många motiv till målningar, teckningar och grafik av stadsvyer. Han är också välkänd och beundrad för sina många självporträtt. Det finns flera i den här boken som verkligen är imponerande. Vilket kraftfullt måleri och stark och utpräglad färg och formkänsla hans måleri visar upp oavsett motiv. Hans arbetssätt verkar vara ”öga till hand”, utan vare sig idealiserande eller psykologiserande distorsion eller filter. Inte heller ser en något estetiserande eller teoretiserande av det konstnärliga språket. Sånt klarar sig hans bilder utan. Teckningarna känns levande i sin friska direkthet och linjelust och blick för det speciella i det konstnärsögat ser. Hans tecknarlinje tycks förstärka det levande i livet, inte för att göra metafor eller symbol av det, utan för att visa sin respekt och kärlek både till motiv och medium.

Bokens biografi och översikt görs av pensionerade chefen för Linköpings Konsthall Passagen, Christer Fällman. Han gör en genomgång av levnadshistorien. Man får impressionistiska glimtar av hur konstlivet var på femtio och sextiotalen. Fällman har samlat in källor som finns i form av recensioner och andra skrifter. Han har också gjort intervjuer av kollegor till konstnären och andra som kände honom. Där det inte finns fakta känner han sig initierad nog att killgissa, t ex om varför Pär Thorell flyttade från Stockholm tillbaka till Linköping, eller om hur förloppet var i den brand som tog Pär Thorells liv.
Så gör han tyvärr en del karaktäristiker och ”analyser” jag ställer mig frågande till, som: ”Men bakom myten dolde sig en mycket känslig, blyg man, inåtvänd, en bohem i gränslandet mellan kultur och natur, mellan själ och kropp i nervigt samspel”. Jag undrar vad det betyder.
Fällman gillar det han ser som Pär Thorells ”antydda och ofullständiga verk”.  Och han fortsätter ”Ofullgångna eller ofullbordade verk dräller ju konsthistorien av. Även Shakespeare och Picasso nickade till ibland.”?! Och han sammanfattar sitt kapitel med de märkliga orden ”Pär Thorell var tveklöst flitig och produktiv, men brister också i långsiktig uthållighet. En helt annan karaktär som Leonardo da Vinci som höll på hela livet med ”Mona Lisa”(sic!). Det är väl ett respektlöst skämt. Om sådana vitsar anses passande i konstanalyssammanhang vore det väl nånannanstans än i ett kapitel i den första större boken om Pär Thorells liv och verk.

I det följande kapitlet skriver Christer Palmborg (som avled innan boken kom i tryck) mycket personligt om Pär Thorell som han kände väl. Han gör sin betraktelse som ett personligt brev riktat till sin vän. Han är medveten om att somt dröjt sig kvar i minnet och annat som kanske är lika viktigt fallit i glömska. Men han har sin klippbok som stöd för sina personliga minnesbilder. De träffades första gången 1960. Det är ingen tvekan om att han var en stor beundrare av Pär Thorells Konst. Han kom att bli familjen Thorells ”ekonomichef”. Han menar att Pär Thorell efter sin utställning på Laurells var ”… den främste och mest eftersökte östgötakonstnären.”, och att det var högsta status bland Linköpings borgerskap att äga en Thorelltavla.

Christer Palmborg gör en fin genomgång av Pär Thorells konst i olika tekniker. Han citerar recensioner som visar hur respekterad Pär Thorell var i sin samtid. Palmborgs text är analytisk med den värme vänskapen kan ge resonemangen. Hans personliga form och framför allt hans förstahandserfarenheter av både konstnären och verken som de upplevdes direkt i sin tid ger texten ett särskilt läsvärde och tillför speciella kvaliteter som är omöjliga att forska fram efteråt.

Boken avslutas med kapitlet ”Stadens erövring, modernismens motiv ”av förre museichefen i Skövde, fil dr Stefan Hammenbeck. Han gör en insiktsfull och lärorik konsthistorisk betraktelse över hur staden som motiv gestaltats av olika konstnärer och hur var och en av dem gett sin av sin tids och sitt sammanhangs konstsyn präglade bild av den. De fyra konstnärerna vars verk han diskuterar är Johan Krouthén (1857 – 1932), Axel Andersson (1857 – 1958), Waldemar Bernard (1890 – 1965) och förstås då Pär Thorell. Hans essä ger perspektiv på hur stadens (i det här fallet är förstås Linköping exemplet) framåtskridande förändrar stadsbilden och hur konstens utveckling också den omformar, förändrar och förnyar sin bild av den. Stefan Hammenbeck har gedigen inblick i konsthistorien och en skarpsynt och kreativ blick för detaljer i de olika bilderna och de större sammanhangen. Elegant visar han t ex hur en stads ansikte också speglas i porträtten av dess innevånare. Och han sätter på så sätt Pär Thorells bilder i ett konsthistoriskt sammanhang jag inte stött på tidigare. Stefan Hammenbecks essä ger boken den tyngd jag tycker en bok om Pär Thorells konst ska ha.

Skulle jag sakna nåt i boken är det hur Pär Thorells konst påverkat konstnärer i vår tid. Det vore intressant med samtal med framstående målare som Olle Schmidt och Tomas Edetun som uppskattar hans konstnärskap mycket. Jag tänker också på vår fine målare Jan Davidsson, även han liksom Pär Thorell expert på porträtt. I hans måleri ser jag ibland en tråd bakåt mot Pär Thorells. Även hans synpunkter vore förstås högintressanta när Pär Thorells konst analyseras i våra dagar.

BO BORG

Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se


Bok: Ge tusan i att kalla mig mästare – Om konstnären Pär Thorell
Redaktör: Johan Hagesund
Författare: Christer Fällman, Christer Palmborg, Stefan Hammenbeck
Formgivare: Erik Månsson
ISBN: 9789198628852

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s