Don Pasquale i Göteborgsoperans nerskalade uppsättning är underhållning av bästa märke. Trots att många av operans traditionella kännetecken och uspar som stor symfonisk orkester inte ingick i kvällens koncept, saknade vi inget för att få en fin och på sitt sätt fullödig operaupplevelse.
Pjäsens problemställning, om man nu kan kalla handlingen för det är i korthet: Hur ska man lura en rik och kåt gammal patriarkal gubbe att gifta sig med en ung förklädd feminist? Syftet är att skinna den gamle på hans pengar och låta den unga kvinnosakaren få gifta sig med sin jämnåriga kärlek. Tricket är att hon ska låtsas vara ljuv före bröllopet för att direkt efter att bli en störig shopaholic som hotar ruinera den gamle och helt förstöra hans själsfrid. Det handlar om Donizettis opera Don Pasquale.
Vi känner igen historien från Rickard Strauss opera Die schweigsame Frau som även den går nu i en uppsättning hos GöteborgsOperan (se vår recension här https://boborg.se/2023/03/13/die-schweigsame-frau-goteborgsoperan/). Båda bygger löst på samma historia av Shakespeares samtide Ben Johnson med de mans- och kvinnobilder den tiden bar.
Anna Forsebo, Viktor Johansson, Mattias Ermedahl (t.v.) – Anna Forsebo, Mattias Ermedahl, Markus Schwartz (t.h.)
Det är en minst sagt simpel historia. Rollkaraktärerna gestaltar unkna värderingar som viljan till kvinnoförtryck, maktbegär och girighet I den här uppsättningen har man flyttat fram handlingen till vår tid. Det får historien att framstå som ännu dummare. Här tar man tillfället i akt att rama den med en Roxettelåt i början och avsluta med en Elton Johndänga. Och man kan låta karaktärerna sms och blippa på mobiltelefoner. Uppdatering eller nedgradering? Välj själva.
Men vem kan ta historien i komisk opera som den här på allvar idag? Man får helt enkelt bortse den och njuta av den gemensamma musiken av ton och ord.
Anna Forsebo, Per Larsson, Markus Schwartz (t.v.) – Anna Forsebo (t.h.)
Men nu till det positiva. Och det var det mesta. Hur skulle det gå med en operaorkester om fyra musiker. Alldeles utmärkt visade det sig. Med sådana genommusikaliska proffs som de här musikerna fick musiken en ny dräkt som klädde den på ett annorlunda och spännande sätt. Alla musiker var bra. Men särskilt gitarristen hade Merje Kägu hade några speciellt benådade stunder. Stundtals tyckte jag att den här sättningen gjorde sångernas sångbarhet och trallvänlighet tydligare.
Regin under ledning av Annika Lindqvist fungerar bra. Det finns en omsorg om detaljer och situationer som gör att allt inte bara klaffar, det funktionerar utmärkt. Det finns inte mista antydan till svacka eller longör. Tvärtom. Man rycks med av ton och tempo.
Donizettis musik är klockren. Här finns till och med humor i själva musiken. Det är ett pärlband av sångbara och trallvänliga arior. Musiken är lättsam men aldrig lättköpt.
Markus Schwartz, Viktor Johansson (t.v.) – Per Larsson, Merje Kägu, Viktor Turegård, Sven Fridolfsson (t.h.)
Man har verkligen lyckats med typecastingen. Den gamle gringubben Don Pasquale spelas och sjungs av Markus Schwartz. Jag har hört djupare basar, men han har ett oemotståndligt sätt att få kättja, fåfänga och sedan irritation och besvikelse att moduleras och gestaltas i sången. Lägg till det hans talanger, och dom är många, som rolig hanrej. Vid ett tillfälle fälls han av ett välriktat kroppsslag av den tilltänkta bruden. Men lugn! Som Karl Gerhard sa är opera när man sticker kniven i någon och det kommer ut sång istället för blod. Och så ska det vara i en komisk opera. Och så var det här.
Mattias Ermedahl gör sin intrigmakare till hjärnskrynklare till ett roligt energiknippe fullt av infall.
Och så de älskande tu. Sopranen Anna Forsebo växlar mellan ilsken feminist och ömt förälskad. Hon har flera arior som funkar fint.
Viktor Johansson gör sin försteälskarroll utmärkt. Hans vackra tenor kombinerar teknisk skicklighet med en känslig klang.
Musikaliskt är materialet förstklassigt. Donizetti visste hur text och musik kan förmera varandra. Och vilka arior! Här finns musikaliska godsaker till alla sångarna. Och de missar inte några tillfällen att glänsa.
Den här uppsättningen ska turnera i länet på spelplatser som inte alltid har optimala förutsättningar. Men sånt har den här ensemblen kraft att betvinga. Den här uppsättningen kändes särskilt fräsch trots den nattståndna intrigen. Vi fick en toppkväll med underhållande opera på ett kreativt annorlunda sätt. Det kändes helt följdriktigt och naturligt att kvällen avslutades med stående ovationer.
BO BORG
Foto: Tilo Stengel
Klicka på bilderna om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
Skövde Kulturhus
Don Pasquale, recensionen avser föreställningen i Skövde den 29 mars 2023
Musik: Gaetano Donizetti(1797–1848)
Libretto: Giovanni Ruffini, Angelo Anelli och Gaetano Donizetti
Översättning: Sven Hugo Persson
Dialoger: Mattias Ermedahl
Regi: Annika Lindqvist
Kapellmästare och arrangemang: Per Larsson
Scenografi och kostymdesign: Axel Boberg Ragnerstam
Ljusdesign: Joakim Brink
Videodesign: Bernat Comellas Esteruelas
Medverkande: Markus Schwartz, Mattias Ermedahl, Anna Forsebo, Viktor Johansson
Musiker: Sven Fridolfsson, Merje Kägu, Per Larsson, Viktor Turegård
Spelperiod: spelas 8 mars – 7 maj. Först på Lilla scenen vid GöteborgsOperan och så på turné i Västra Götaland.
Här en liten reklamfilmssnutt från GöteborgsOperan
.
BoBorg.se 