Det finns mer att säga när orden sagt sitt. Händelser och företeelser ger påtagliga intryck som glosorna går bet på. Där kan kroppens egna narrativ fungera och föra vidare. De möjligheterna förvaltas och utvecklas ständigt av GöteborgsOperans danskompani tillsammans med de allra bästa koreograferna.
På GöteborgsOperan kan man nu möta två verk under den gemensamma rubriken Touched som deras danskompani gör till upplevelser utöver det vanliga.
Dansverket Dust and Disquiet (sv. damm och oro) av koreografen Johan Inger sägs ha inspirerats av ett vulkanutbrott. Och de orden styr till viss del tillägnelsen. Så kan man uppleva rörelserna i skynket i scenens bakkant som som en av sina funktioner ger en bild som kan ses som långsamt framvällande lava. På ett mera allmänt plan handlar det om det hot som långsamt och obönhörligt utmanar oss av den natur vi våldför oss på.
Dust and disquiet
Men upplevelsen och känslorna tar sig egna vägar vägledda av dansarnas känsloladdade rörelseflöden. Dansarnas kroppar fås att förmedla oro och uppgivenhet, men också kraft och trots. Individualitet förbyts i grupprörelser. Mörka stråk förljusas och släcks igen i en kollektiv förstämning. Optimism och misströstan för en kamp. Den hög av förkolnade i slutet känns som en markör för ett svartsynt framtidsperspektiv. Och Pete Hardens musik pumpar på i kylslagen obönhörlighet.
Även syskonparet Imre och Marne van Opstals verk To Kingdom come verkar kretsa kring trauma och traumabearbetning. Det tar sin utgångspunkt i efterbörden av en katastrof av något slag. Vad gör man nu? Och vilken värld ska komma härefter? Händelserna utspelar sig kring en cirkel. Inne i den är något som ser ut som sand. Och där bearbetas förtvivlan och desperat framtidstro. En bild är mycket effektiv. Dansarna går sin balansgång på cirkeln. De går och går. Ramlar av och reser sig upp igen. Livet måste gå vidare.
To kingdom come
De traumatiserade ger sin ångest olika uttryck. I en fantastisk scen i chockens efterbörd samlas de till en nästa extatisk dansfest, rituell i sin fullkomliga gemensamma utlevelse. Över händelserna hänger en ljusskiva, ett järtecken som byter färg och efterhand kommer närmare på ett oroväckande hotfullt sätt. Och scenens trauma sätter oss i publiken i ett emotionellt skruvstäd.
Genomgående för de här verken är att koreograferna låtit dansarna inte bara bli utförare av deras idéer utan medskapande i verkens tillkomst inom givna ramar. Det arbetssättet ger rikare och mera varierade uttryck.
I båda har också musiken en viktig del för att skapa rätt känslolägen.
Jag tror att det är viktigt att ta emot verk som dessa utan att koppla på viljan att ”översätta” och söka förvandla till enkla metaforer. De här verken är sig själva nog och berör på sitt sätt. Och även om koreograferna berättar om vad som triggat till skapandet av respektive verk så blir just den upplevelsen förstås inte vår, även om det kan ge en viss riktning åt tankarna. Dansen ses av vissa som ett språk. Men det finns inget lexikon. Det är det som gör upplevelsen så rik och komplex. Men det kräver en frihet som inte kan sättas i ordens kringskärande bur.
De här dansverken har den gemensamma rubriken Touched. Och man lämnar salongen omskakad och framför allt berörd.
Ännu en omistlig föreställning av GöteborgsOperans danskompani.
BO BORG
Foto Lennart Sjögren
Klicka på bilderna om ni vill se den större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
Två dansverk under den gemensamma titeln Touched. Recensionen avser föreställningen 5 mars
Före paus: ”Dust and Disquiet”
Koreografi: Johan Inger och dansarna i Göteborgsoperans danskompani.
Kostym: Bregje van Balen.
Scenografi: Estudiodedos.
Musik: Arvo Pärt, Pete Harden.
Efter paus: ”To Kingdom come”
Koreografi: Imre och Marne van Opstal.
Scenografi och ljus: Tom Visser.
Musik: Amos Ben-Tal.
Medverkande: GöteborgOperans dansare.
Spelperiod: 31 mars – 4 maj 2023
BoBorg.se 