I början av tjugohundratalet rapporterade våra medier intensivt om hur flyktingbarn insjuknade och bara låg totalt uppgivet i sina sängar. De hade slutat äta och dricka, de förlorade kontakten med omvärlden, de blev helt apatiska. Gemensamt för de här barnen var att deras föräldrar var flyktingar som väntade på beslut från invandrarverket om sina ansökningar om uppehållstillstånd eller redan hade fått avslag som innebar att de skulle utvisas.
Det skrevs mycket, fakta och spekulation, sant och osant, om dessa apatiska flyktingbarn. Var de sjuka på riktigt? De simulerade, manipulerade av sina föräldrar, hävdade en flyktingsamordnare. Och den bilden spreds. Liksom den motsatta. Opinionen blev delad och engagemanget var stort på båda sidor. Över 150 000 skrev på (det här var före de sociala mediernas tid) en namninsamling för en humanare flyktingpolitik som överlämnades till migrationsministern.
Journalisten och författaren Gellert Tamas undersökta fallen och hanteringen på djupet och skrev boken De apatiska flyktingbarnen som kom ut 2005. Gellert Tamas grävde djupt i enskilda fall och fann att utvisningen av ett antal barn byggde på felaktigheter i utredningar och handläggning.
Året efter kom en pjäs baserad på den boken av Jonas Hassem Khemeri. Den lämnar nog inte ens den mest hårdhudade invandrarhatare oberörd.
Det är den pjäsen, Apatiska för nybörjare, som avgångseleverna på Skara Skolscen nu spelar. Och det är en på många sätt övertygande, stundtals imponerande, föreställning vi får se.
Khemeris pjäs erbjuderen rad fördjupande infallsvinklar på det här komplexa skeendet och dess moraliska implikationer för de människor som deltog i handläggningen av avslagsbesluten. Det gestaltas på ett sätt som gör att problemställningarna också startar en process i oss. Och den här gruppen skolscensavgångare tar sig an pjäsen och dess många utmaningar med okuvlig entusiasm och vilja att övertyga.
Pjäsen är en komedi mot en så svart klangbotten att man tvekar att skratta åt det som ibland är rent komiskt. Men absurditet gör realiteten tydligare och det vet de här unga skådespelarna att utnyttja.
Det är så mycket i den här pjäsen. Fakta och känsloargument för och emot, empati och ifrågasättande får mötas och kollidera. Känslor och varm empati får kollidera med de administrativa reglernas känslolösa kyla. Pjäsens inre och yttre handling är dramatisk och dynamisk. Handlingen förs snabbt framåt och kan omärkligt övergå sömlöst i fördjupningar av enskilda öden både på ett personligt plan men också i den obönhörliga tillämpningen av den administrativa iskylan. Och samtidigt får vi inblick i att även tjänstemännen i byråkratin och politiken är människor med sina egna sår och sitt eget personliga bagage, som påverkar deras handlande och beslut.
Fakta och fiktion går in och ut ur varandra på sätt som både fördjupas och ruckar loss tvärsäkra uppfattningar och fördomar. Det är en pjäs med många betydelselager som visar att drivkrafterna i forskning, byråkrati, opinionsbildning och politik också kan vara sammansatta av karriärskäl, mänskliga tillkortakommanden och mycket annat som borde vara helt ovidkommande när krigsdrabbade människors framtid och hälsa och till och med liv står på spel. Det här är en pjäs där an massa olika karaktärer och problemställningar ska gestaltas. Det är en uppgift värdig Skara Skolscens ambitiösa skådespelarstudenter och som de för i hamn med den äran.
Pjäsen har spelats på Skara skolscen tidigare. Då förstås med andra avgångselever, annan regissör och på annan spelplats. Jag såg den då och minns den som en stark föreställning. Jag dristar mig att påstå att den här fungerar ännu bättre för mig.
Regin står Alexandra Lindholm för. Den fungerar klockrent. De olika scenerna går sömlöst över i varandra. Helt olika scener fungerar i den enkla men effektiva scenografin som består av högar av möbler och arkivkartonger, ibland genom att man helt enkelt flyttar sig till en annan plats på scenen. På så sätt sätts skådespeleriet i fokus.
Den här uppsättningen blir genom en kollektiv skådespelarinsats en konstnärlig seger. Det blir på ett sätt som i ett långcykellopp. Ibland tar en täten för att dra och avlöses av en annan i främsta ledet. Det känns både svårt och orättvist att lyfta fram någon enskild. Men ett gott exempel är samspelet mellan utredaren och hennes två inre röster. Det är svåra scener att göra rimliga och trovärdiga men här fungerar det på det mest självklara sätt. Min enda invändning om några danscharader, sköljs helt helt bort av den starka helheten.
Än en gång kan man konstatera vilka fina undervisningsresultat Skara Skolscens utbildning levererar. Av den här föreställningen att döma har 2023 års avgångselever kunnat förvärva god grund för nya krävande utmaningar i skådespeleriets svåra konst.
En tagen och drabbad publik i den fullsatta salongen tackade för den starka föreställningen med långa applåder och stående hyllning till ensemblen för en helgjuten och engagerad föreställning.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Skara Skolscen, Skara
Apatiska för nybörjare, recensionen avser föreställningen den 6 maj 2023
Av: Jonas Hassem Khemeri
Regi: Alexandra Lindholm
Koreografi: Marie Lager
Scenografi: Linnea Holmberg, Ida-Mari Jakobsson, Alma Jeppås
Kostym: Liv Edlund, Zanna Enström, Emilia Fridén, Anna Levenhaupt
På scen: Lina Börlin, Liv Enlund, Zanna Enström, Emilia Fridén, Nicole Hedenborg, Linnea Holmberg, Ida-Mari Jakobsson, Alma Jeppås, Julia Kozak Dehlin, Anna Levenhaupt, Majken Rosenberg, Milton Åberg.
Publik: fullsatt
Premiär den 29 april 2023
Ytterligare föreställningar: 3, 5, 6, 10, 12, 13 maj 2023
BoBorg.se 