Bozar är en förkortning för “Palais des Beaux-Arts. Det är det stora konstmuseet i Bryssel. Med det svenska ordförandeskapet i EU riktas fokus på Sverige i Bryssel. Bozar iscensätter därför en tematisk utställning kring en sida av svensk konst som tar fasta på andlighet och mysticism.Utställningstiteln är Swedish Ecstacy. Den är curerad av förre Moderna Museetchefen Daniel Birnbaum i samarbete med Ann Flas från Bozar. En tanke med urvalet sägs vara att visa en lite oväntad sida av Sverige, som ofta uppfattas som ett land som står för pragmatism och rationalitet. Man visar konst från sekelskiftet 1800/1900 tillsammans med konst ur vår samtid. Tanken är att vi ska få möta gestaltningar som utrycker något exstatiskt och esoteriskt, i betydelsen svårbegripligt och/eller mystiskt, och därför öppen för kreativ spekulation.
Den ”svenska extasen” nu och då presenteras i rum efter rum. Det är en märklig känsla att gå där och lugnt skåda och skärskåda verk som tänks spegla starka känslor av upphetsning i olika konstnärliga uttryck.
Det är förstås alltid alldeles fantastiskt att se få klassiska verk som Ernst Josefssons Näcken, Blommande äppelträd av Carl Fredrik Hill och några av de klassiska Strindbergmålningarna. De fungerar i alla sammanhang och låter sig även rangeras in under exstastemat. Fast de underordnar sig inte, de deltar alltid på sina egna villkor.
Så är det förstås Hilma af Klint. Vi får se några av de kända målningarna som numera blivit antologismycken. Det var, får vi veta, 13 kvinnliga konstnärer som var med och jobbade med den så kallade Tempelserien. En av dem Anna Cassel (1860 – 1937) finns med här. Och det stilistiska och tematiska släktskapet är uppenbart.
I början av utställningen visas några av Hilma af Klints målningar ur serien med svart och vit svan. De tolkas ofta som att hon vill skildra en högre förening mellan motsatser som manligt och kvinnligt, ljus och mörkret. Jag ser dem som skildringar av sexuell attraktion och interaktion. Även om konstnären har teosofin som sin utgångspunkt styr det inte min perception. Ett konstverk är aldrig bara en åsiktsillustration. Jag tar mig självklart rätten att skaffa mig en egen relation till och tillägnelse av verken. När ett konstverk lämnar konstnärsateljén blir det som ett barn som lämnar hemmet och föräldrarna och ger sig ut i världen. Det skapar nu sina egna relationer oavsett vad föräldrarna hade för intentioner.
Hilma af Klint
Hilma af Klint hade en vision om en spiralformad byggnad på en ö för att hysa hennes viktigaste verk. Det templet förverkligades aldrig. Men till den här utställningen har man låtit tillverka en VR-installation av det så vi med hjälp av VR glasögon kan gå in i templet och se oss omkring där i det simulerade. Det är tekniskt fascinerande förstås.
VR verk om Hilma af Klint och dess ”åskådare”
Men jag såg det mest som effektsökeri som fick mig att uppleva en Disneyvariant av Templet. Plötsligt kom ett par svanar och flög in i en målning. I en mer abstrakt målning fylldes mönstret på med något som såg ut som flygande lösgodis. Det kändes fånigt. Jag får samma känsla när det står en gammal bakelittelefon i rummet med Hill och Josephsson. Lyfter man på luren är det nån som jojkar i ens öra??? Allt nytänkande är inte kreativt.
De klassiska konstnärerna inspirerar och slår ibland kreativa bågar framåt till vår samtid. Här har man valt samtidskonstnärerna Carsten Höller, Christine Ödlund, Daniel Youssef, Cecilia Edefalk och Lars Olof Loeld som representanter för vår tids svenska extas.
Cecilia Edefalk (t.v. och överst) — Lars Olof Loeld (nederst t.h.)
Den stora nya upplevelsen bland de verken blev för mig blev en målning av en kvinna och en ansamling av bin på hennes kropp gjord av Cecilia Edefalk. Vilket fantastiskt konstverk fyllt av vila och surrande myller, oförenliga delar i en odelbar helhet. Den målningen glömmer jag aldrig.
Att se en av Lars Olof Loelds målningar här är som att gå in i en stilla kyrka. Enkelheten inbjuder till meditation som lockar fram många komplexa tankar.
Jag fastnar också för Carsten Höllers rum med väggar fyllda av hetsigt blinkande lampor. Det ger en psykedelisk upplevelse fylld av osäkerhet om hur man ska reagera och vad som ska hända i det explosiva kinetiska bombardemanget.
Carsten Höller (Hilma af Klint i bakgrunden t.h.)
Jag gick i många timmar i den här utställningen. Här fanns klassiska verk jag inte kan se mig mätt på. Mötena dem emellan och med det samtida alstrar energi. Bilderna är tagna ur sina vanliga sammanhang och har getts nya. Ny kraft och nya kraftfält uppstår.
Det här utställningsgreppet bygger på tanken att det uppstår en speciell energi i möten mellan konstnärer och tider. Och det brukas flitigt. Just nu visas även utställningen Runtom Hill med verk av Carl Fredrik Hill i möte med verk av Karin Mamma Andersson och Tal R på Malmö Konstmuseum. Och ett möte under rubriken Ta vid mellan Edvard Munch och Andreas Eriksson på Thielska galleriet.
När verken i konsthistorien sätts i nya sammanhang hålls de vitala och levande.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Bilden överst Daniel Youssef, neon writing
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bozar, Bryssel
Swedish Ecstasy
17.2 – 21.5 2023
Med verk av August Strindberg Ernst Josephsson, Carl Fredrik Hill, Hilma af Klint, Anna Cassel, samisk konst, som Cecilia Edefalk, Christine Ödlund, Carsten Höller, Lars Olof Loeld och Daniel Youssef.
Utställningen är curerad av: Daniel Birnbaum i samarbete med Ann Flas.
Recensionen avser ett besök den 28 april 2023
BoBorg.se 