Leifs Teater spelar pjäser en sällan får se någon annanstans. Och de kan anpassa sig till de mest skilda spelplatser. Jag har sett uppsättningar de gjort i Götene kommunhus, både i Brunnsparken och Brunnssalongen i Lundsbrunn och nu i Teaterladan i Kollängen. De söker (och finner) sina tiljor och är skickliga och flexibla nog att anpassa de olika föreställningarna till förutsättningar som inte alltid är optimala, men som de inte tvekar att ta sig an.
En amatörteater som de är måste kunna laga efter läge när det gäller skådespelare, resurser och spelplatser. Och det grejar Leifs teater. Sätten och förutsättningarna är olika. Men kämparna i Leifs teater gör alltid det bästa av situationen. Och då blir det ofta bra.
Den här gången har de tagit sig an norskdanske poeten och dramatikern mm Carsten Hauchs (1790–1872) pjäs Söstrerne paa Kinnekulle. I Leif Olssons översättning och bearbetning blir det Systrarna på Kinnekulle. Med den ger de oss ännu en svensk urpremiär. Det är väl ingen direkt omistlig pjäs. Men när den spelas så här på hemmaplan och av lokala teaterentusiaster vill en förstås gärna se den. Och den är lättsam och småtrevlig underhållning visar det sig.
Det utspelar sig på Kinnekulle och här nämns platser som vi känner igen. Pjäsen är en skröna om magiska krafter som människor kunde tro på förr då både tro och vidskepelse var en del av livet. Det handlar om två systrar. En som är godare än spunnet socker. Och en som är girig och är beredd att outtröttligt göra allt för pengar och guld. Båda har sina fästmän och ska gifta sig. Den goda gör gott och får gott tillbaka och blir lyckligt gift. Den andra vill ha guld och låter sig bli bergtagen för att få det. Sen sitter hon under bergakungens kontroll och spinner guld i tjugofem år. Hon offrar sin hälsa och ungdom för guldet, men inte blir hon lycklig av det. Tvärtom. Bitter blir bittrare.
Sensmoralen förstår ni själva.
Spelplatsen är den här gången en stor lada i Kollängen med enorm rymd och takhöjd. Det är en sådant ställe som förutom att vara en bra spelplats också tillför en speciell atmosfär och känsla. Litet som en enklare variant av Västanå Teaters teaterlada utanför Sunne, men med den uppenbara fördelen att den är på hemmaplan.
I en institutionsteater finns inte sällan vridscener eller annan teknik som gör att dom enkelt kan skifta plats för olika situationer i pjäsen, till exempel mellan ute och inne. Den möjligheten finns förstås inte här. Men Leifs teater har en lika enkel som effektiv lösning. De olika scenerna förläggs i varsin ända av spellokalen. Och när teaterdirektören blåser i en näverlur ska vi vända på stolarna och titta åt andra hållet ett tag. Innovativt, effektivt och muntert.
Vi känner igen skådespelarna i föreställningen från tidigare pjäser. De mejslar ut sina karaktärer bra. Rollerna är ett typgalleri som skådespelarna ger kött och blod. Efter ett tag är en nyfiken på karaktärerna och engagerade i handlingen. Så fungerar teater när det fungerar. Och det gör det här. Det märks att de jobbat mycket och ambitiöst. Leifs Teater är ett tight gäng. Och det blir kära återseenden av gamla och unga, mest gamla, talanger som bara blir bättre. En inser deras kvaliteter när en tänker tillbaka på de många olika roller de fyllt och hur många karaktärer de kreerat. Det känns fel att lyfta fram någon enskild insats. Det fungerar bra i stort som i smått. En föreställning som den här bygger förstås på att alla skådespelarna gör sitt bästa och litet till. Och det gör de här entusiastiska kämparna.
Till den här föreställningen har Leifs Teater enrollerat ett antal skickliga personer från Ukraina. Några är med på scen. Och andra har jobbat med smink och ljus och andra viktiga delar för att föreställningen ska bli bra. Och programbladet avslutas med ”Leve Ukraina”.
Det här blir en trevlig teaterkväll. Publiken känner och uppskattar omsorgen och den möda de lagt ner för att vi ska trivas. Teaterdirektören själv, Leif Olsson tar emot vid ingången när en kommer och är angelägen om att vi fattar och förklarar. Och sockerkakan till kaffet är inte att leka med. Det är lätt att ha det bra i Kollängens teaterlada den här kvällen.
Jag har sagt det förut och är glad att kunna säga det nu också. Jag är verkligen imponerad av de här proffsiga amatörernas insatser, talanger och engagemang. Leifs teater har gjort en bra och mycket sevärd föreställning igen.
BO BORG
Foto: Bo Borg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Teaterladan, Kollängen
Leifs Teater
Systrarna på Kinnekulle, recensionen avser premiären den 5 juli 2023
Av: Christian Höch (1790 – 1872) i översättning och bearbetning av Leif Olsson
Regi och scenografi: Leif Olsson
Smink: Yevhenlia Pakhomova
Ljus: Leif Olsson, Gunilla Movérus
Scendesign: Leif Olsson, Aino Ahlström, Dimitrii Rachaev
I rollerna: Aino Ahlström, Lena Pettersson, Lojsa af Geijerstam, Kirsten Jensen, Nadin Pyshniak, Ingvar Olzon, Berndt Andersson, Lennart Svensson, Göte Gustafsson, Leif Olsson, Mzhaid Pyshniak,
Övriga medarbetare: Marianne Nilles, Kirsten Jensen, Lotta Kvarnfal, Ingvar Svensson
Föreställningar onsd 5 juli, kl. 19.00, torsd 6 juli, kl. 19.00, fred 7 juli, kl. 19.00, lörd 8 juli, kl. 19.00, sönd 9 juli, kl. 14.00 och kl. 19.00
Här kan du läsa recensioner av några våra av Leifs teaters tidigare föreställningarMidsommarteater i Lundsbrunn, Brunnspaviljongen – BoBorg.se
Nostradamus – Leifs Teater, Lundsbrunn – BoBorg.se
Sjung vackert om kärlek – Lundsbrunns Brunnssalong – BoBorg.se
boborg.se 