På omslaget till programmet till GöteborgsOperans uppsättning av Mozarts Don Giovanni ser vi se en kostymnisse som knäpper upp och gör sig beredd att sätta på. Man ser bokstavligen på hans ansikte att han är en mansgris. Men det är nog ett för svagt ord. När vi upplevt föreställningen vet vi att Don Giovanni är ett sexistiskt machosvin, som varken skyr psykisk misshandel eller ens våldtäkt. Men att svinapparitionen på programmet är en mask pekar mot att den här uppsättningen ska visa att det finns en människa bakom masken. Men spoiler alert! Den här uppsättningen avslöjar inget om människan bakom masken och hans drivkrafter och bevekelsegrunder.
Men det finns mycket annat i den här operans utanverk att ta tag i. Och det vill en verkligen.
Här utspelar sig händelserna i ett hotell i vår tid. Och när det traditionella kostymdramats utanverk bytts ut är det kanske lättare att förstå det som sker tycks regissören John Fulljames ha tänkt. Men det stannar vid hans tanke. För egentligen inte. Historiska detaljer distraherar visserligen lätt. Men den här historien är så förenklat enkel att inget nytt kommer fram med tidsförflyttningen.
Hannes Öberg — Ida Falk Winland, Mats Almgren
Att förlägga handlingen i ett hotell är en smart lösning. Här kan vi känna igen oss efter semesterresan. Här kan man sudda bort spåren av oegentligheter genom att byta lakan och svabba golv och på så sätt dölja vad som skett. De yttre spåren av ett mord tvättas här lätt bort av flink och tjänstvillig personal. Det finns dubbla rader med fönster i fonden. Men man ser inte ut utan in i andra rum med andra skeenden. Samhället utanför är inte med här. Det handlar om ett spel av typiserade karaktärer på en begränsad spelplan.
Palle Knudsen, Markus Schwartz, Mats Almgren
Varför är då Don Giovanni en storkonsument av kvinnor och sex? Katalogarian i början redovisar hisnande siffror på hans snabbsexaffärer. Handlar det om makt, när en överklassare tycker sig ha rätt till kvinnors kroppar på grund av sitt överlägsna ekonomiska eller sociala kapital? Eller om tätt återkommande och speciellt starka hormonstormar? Eller särskilt stort bekräftelsebehov? Frågorna blir kvar obesvarade. Don Giovanni känns endimensionell. Han har inte heller den musikaliska huvrollen med bara tre korta arior, vars ord inte ger något djup till hans karaktär.
Och kvinnorna då? Varför ställer de upp. Ibland verkar det räcka att han pekar på dörren till sitt rum. Någon är starstruck. Andra utsätts för slemt försåt och luras eller låter sig luras. Och visst, Donna Elvira är väl förälskad ändå. Men för Don Giovanni är förälskelsen tömd på sitt värde när den fungerat som medel för ännu en sexuell eskapad.
Är det då inte djupsinnigare än så? Jo, det blir det genom Mozarts fantastiska musik. Den stanna inte vid ytan, utan ger det kött och blod till figurerna i det här dramat som texten saknar. Musiken klarar sig utan orden, men orden står stumma utan musiken.
Tonen slås an genom den aktivt mörka ouvertyren. Och så följer en musik som intet mänskligt är främmande. Här gestaltas kärleken, kättjan, besvikelsen, svartsjukan och maktmissbruket på ett sätt som går under huden.
Operan Don Giovanni är fylld av musikaliska glädjestunder. Orkestern under Arvis Greters var i toppslag och gjöt samman text och musik till det där viktiga tredje som bara bra opera kan.
Solisterna var genomgående bra. Palle Knudsens baryton gestaltade den drivande angelägenheten och den kylslagna arrogansen som båda finns hos Don Giovanni. Även den andra barytonen Markus Scwartz gör sin Leporello full musikalisk rättvisa.
Och det är suveränt hur Mats Almgrens tordönsbas och uppenbarelse kan ladda scen och musik.
Men för mig är det här kvinnornas föreställning. Katarina Karnéus sjunger den besvikna aggressiviteten övertygande. I den här uppsättningen är inte Zerlina en enkel bondflicka utan en svårbestämbar scenisk karaktär, men när Mia Karlsson sjunger händer det rätt saker.
Ida Falk Winland, Palle Knudsen — Markus Schwartz, Katarina Karnéus
Kvällens absoluta höjdpunkter stod Ida Falk Winland för. Här blev musik och känslor levande på ett särskilt drabbande sätt. Vilken röst, vilken rolltolkning och vilken rollgestaltning!
BO BORG
Foto Lennart Sjöberg
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
GöteborgsOperan
Don Giovanni, recensionen avser föreställningen den 6 december
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791)
Libretto: Lorenzo da Ponte (1749–1838)
Regi, originaluppsättning: John Fulljames
Regi, nyuppsättning: Aylin Bozok
Scenografi: Dick Bird
Kostym och maskdesign: Annmarie Woods
Korreografi: Maxine Braham Dirigent: Aivis Greters
Medverkande: Palle Knudsen som Don Giovanni, Mats Almgren, Ida Falk Winland, Vassilis Kavayas, Katarina Karnéus, Markus Schwartz, Stefan Berkieta (ersatte Kristian Lindroos som var sjuk den här kvällen), Mia Karlsson
GöteborgsOperans Kör, Göteborgsoperans orkester
Det här en samproduktion med Greklands nationalopera och Det Konglige Teater i Köpenhamn.
Spelperiod: 2 december 2023–11 februari 2024
Se som jämförelse min recension av Don Giovanni på Stockholmsoperan här
https://boborg.se/2019/04/14/don-giovanni-nypremiar-kungliga-operan/
boborg.se 