En ser Clara Gesang-Gottowt målningar och dras in i deras stämningar. Här handlar det om att känna, inte att förstå. Och mer om att förstå sin egen reaktion än att knäcka en kod eller avtäcka en mening.
Det är stora bilder i icke-föreställande bildideom. Bildspråk blir fel ord här för det här inte målningar som bär utsagor.
På ett sätt fungerar med samma verkningsmedel som ett rorschachtest där frågan är: vad skulle detta kunna föreställa? Inget svar blir fel. Men, målningen har inte heller ställt någon fråga.
På något sätt kan musikens elementa, som ton, klang och värme kännas igen fast på bildens vis förstås.
För att hjälpa till med tillägnelsen talar konstnären om minnet. I hennes fall ett slags speciell ihågkomster. När hon ser den färdiga målningen minns hon på ett ordlöst sätt vad hon minns. Det kan se ut som något lagrat naturintryck. Men hon har veterligen inte sett det i den yttre verkligheten. Men när målningen är klar kan hon se utsnitt i naturen som liknar den målning hon gjort. Kanske har en upplevelse skapat en känsla som hon glömt men som lagrats och kommer tillbaka i arbeten med måleriet. Den svårförståeliga processen menar hon ligger bakom tillkomsten.
Hennes bildstil är en hybrid av figuration och abstraktion. Hennes målningar med solrosliknande motiv ser ut som om form och färg tonar fram, eller tonar in i, på väg ur eller in i färgdimman. Det är snarare färgrum där allt långsamt flyter ihop. Kanske skildras en händelse. Men har den skett eller är den på väg att ske? Den ovissheten skapar spänning i tillägnelsen.
Ofta används begreppet ”poetisk” som ett positivt värdeladdat begrepp om abstrakt konst av den här typen. Och det är hennes konst i den meningen att den förmedlar en känsla eller atmosfär snarare än att den beskriver något sakligt. De är öppna för olika tolkningar. Men kanske en inte ska krångla till det. Tillägnelsen är i känslornas sfär, inte i intellektets. I färgens domän, inte filosofins.
De målningar jag tycker bäst om har en Rothkokänsla i de vibrerande runda färgformerna. Då känns det som om ljuset kommer inifrån på ett effektfullt sätt. Sammantaget ger färgernas känsloladdning, enkelheten i motiven, och känslan av lager som ger ljus till varandra en stark upplevelse. Där är hennes konstnärliga usp för mig.
Nu har det kommit en ny bok med målningar gjorda tiden 2021–2025. (se min recension av hennes förra från 2020 här: https://boborg.se/2020/11/24/clara-gesang-gottowt-malningar-paintings/ och hennes utställning i Lidköpings konsthall här: https://boborg.se/2019/09/21/clara-ane-i-lidkopings-konsthall/ ).
Det är en stilig bok med massor av målningar återgivna på matt papper. Många av dem har en flödig akvarellkänsla i uttrycket. De är dekorativa. Inte sällan med en varm textilkänsla i uttrycket. De har ofta en mörk grundton. En del är rätt traditionella landskapsbilder. De är lätta att ta till sig och tycka om. Hon har sin stil. Men i boken det blir nästan överväldigande med alla olika bilderna som ändå kan kännas snarlika.
Boken innehåller ett par texter. Dels en programförklaring av konstnären själv, med en bakgrund till målningarnas tillkomsten. Och ett samtal mellan konstnären och Adam Rosenqvist.
Det är en fin, och på många sätt imponerande redovisning av Clara Gesang-Gottowts konst under perioden 2021–2025. Kul att kunna ta den och visa målningar som är, som all bra konst ska vara, svåra att beskriva med ord.
BO BORG
Foto: Bilder ur boken från förlaget
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Bok: Clara Gesang-Gottowt, Målningar/Paintings 2021–2025
Text; Clara Gesang-Gottowt, Adam Rosenqvist
Grafisk form och produktion: Patric Leo
Förlag: Kalejdoskop förlag 2026
ISBN: 978-91-7936-146-4
boborg.se 