BO BORG
Festlig jubileumsopera i Vadstena.
Ellen Key (1849–1926) är en inflytelserik teoretiker när det gäller en slags feminism (särartsfeminismen som ifrågasätts av många feminister), etiska frågor om rätt och fel, uppfostran och utbildning. Hennes mest kända arbete Barnets århundrade från år 1900 räknas som ett viktigt och inflytelserikt verk i vårt kulturarv (och även internationellt) och ingår i svensk kulturkanon. Med den årtalsmagi som präglar det svenska kulturlivet ska nu hundraårsminnet av hennes dödsdag firas. Hennes berömda villa Strand där hon lät bygga ligger halvannan mil från Vadsten. Så säg ett bättre sätt att fira jubileet än en nyskriven Opera på Vadstena akademin.
Så sagt och gjort. Den 23 juli hade Vadstena Akademin premiär på Operan Ellen Key – ormdödaren. Musiken är skriven av Daniel Fjellström och texten av Maria Sundqvist. Hon skrev också texten till operan Selma som gick på Wermland Opera härförleden (se recension av den här: ). Några grepp känns igen. I Selma var det en gås som återkom. Här är det en levande hund, Wild, märklig roll kul spelad av Viktor Rydén.
Jag uppfattar Ormdödaren är en skissartad och helt okritisk jubileumsberättelse om Ellen Key. Tonvikten har lagts på hennes tankar och arbeten. Verken kommer det ena efter det andra, som i en roligt bildsatt Wikipedia. Det är fint och kreativt iscensatt. Men det finns ingen dramatik i berättelsen. Det finns en presentation av verk och karaktärer. Många av dem är skissartade karikatyrer, som Strindberg och Heidenstam. Men det finns ingen spänning eller konflikt, ingen peripeti eller upplösning. Tablåer följer på varandra i en trevlig jubileumsparad. Dispositionen är drömspelsartad med övergångar mellan dröm och liv som markeras också av musiken. Men hur gestaltar man rollfigurer som bondböna och astrakan även om sången sitter? Här finns goda försök, inte tu tal om den saken.
Ormdödaren är en berättelse i Ellen Keys anda. Pedagogisk. Lekfull och tydlig.
Med det sagt är det en underhållande föreställning. Många roliga och tänkvärda scener. Vi känner med Ellen Key. Beundrar hennes styrka och förstår förtvivlan när det går fel. Som när kvinnor hon, krigshataren, tror på släpper antikrigsidealet och skapar en lottagrupp. Mycket handlar om de som var henne emot. Det är dom som är ormarna som hon kämpade emot och titeln anspelar på. Flera av hennes tankar har stått pall i blåsvädret.
Det finns mycket av naturens skönhet och blomsterprakt i spelet, både bokstavligt och symboliskt. Ellen Key hade ett djupt naturintresse som speglas lekfullt här. Och naturen blev en viktig ingrediens i hennes idévärld. Där hittade hon skönhet och kraft. Det intresset och de tankarna materialiserades i hennes hem i Strand.
Scenbilden är Keyskt. Scenen är gräsmatta och det är stora fönster för ljus och kontakt med naturen. På ena flanken en bokhylla. Böcker bar ju en så viktig och avgörande del av hennes liv. På andra sidan scenen sitter orkestern.
Det händer mycket visuellt. Blomscenerna är kul. Liksom när några av sångarna har hennes böcker på huvudet. Och Strindberg som grön orm. Det seriösa måste inte gestaltas allvarligt.
Musiken är av Daniel Fjellström. Han gjorde tillsammans med Maria Sundqvist operan Det går an på Läcköoperan 2016 till en stor framgång. Jag såg och recenserade den och minns den med värme.
Det känns som musiken för tankarna till Ellen Keys tid på ett samtida sätt. Den är rytmisk och klangrik. Full av infall och insiktsfullt välsmälta influenser och blandningar som får en att spetsa öronen. Den kändes helt rätt till den här storyn. Text och musik lyfte varandra. En minns musikens känsloflöden och hur den blev en alldeles organisk del av den helhetsupplevelse en bra opera ska vara.
Det var ett högklassiskt sångargäng som höll operafanan högt. Ensemblen innehöll en fin barnensemble i Keys anda. Mathilda Sidén Silfver var verkligen bra som Ellen Key. Med sin vackra mezzo gestaltade hon många trovärdiga känslor och mejslade fram sin karaktär klockrent i varje nyans och detalj i olika skeden och situationer. Sopranen Karin Blom har framträtt tidigare på Vadstena Akademin, i Fotografen 2024 och Den starkare 2025. Nu liksom varje gång tidigare med imponerande sång och stark gestaltningsförmåga. Viktor Rydén gjorde en heroisk insats med den hopplösa rollen som hunden Wild.
Ormdödaren är en mycket underhållande och välklingande introduktion av Ellen Keys verk. Det är opera i alla delar genomförd med kvalitet och omsorg och då blir det så här bra. Premiärpubliken var entusiastisk och de stående inropen efteråt var intensiva och många.
BO BORG
Foto: Markus Gårder / Vadstena Akademin
Klicka på bilderna om ni vill se dem större. Fungerar ofta hos boborg.se
Vadstena slott den 23 juli 2026
Vadstena Akademin
Opera: Ellen Key – Ormdödaren, urpremiär
Text: Maria Sundqvist
Musik: Daniel Fjellström
Dirigent och musikalisk ledare: David Björkman
Regi: Håkan Starkenberg
Koreografi: Catharina Allvin
Scenografi och kostymdesign: Marcus Olsson och Elias Kahn
Mask och perukdesign: Anne-Charlotte Reinhold
Medverkande: Mathilda Sidén Silfver som Ellen Key, Karin Mobacke, Karin Blom, Julia Andersson, Svante Gustafsson, Viktor Rydèn
Barnsemblen: Olle Eriksson, Astrid Jonsson, Jakob Karlsson, Thelma Lindstrand Frid, Lydia Norberg-Schiefauer
Orkester: Filip Gloria, Olivia Kristoffersson, Julius Jönsson, Hannah Kristina Lund, Anna Hansson Klevebeck, Emma Eskeby, Anna Mangold, José Luis Relova Gallego, Daniel Kraft, Laura Oliveira, Tadej, Vujanic, Mattias Sacher, Aurora Nicoletti, Lydia Johansson
Urpremiär den 23 juli 2026
Spelperiod: 23 juli – 10 augusti 2026
Publik: Fullsatt
boborg.se 