Göteborgsoperan har en ambition (läs uppdrag) att låta oss ute i länet som via regionen, betalar massor till verksamheten, få ta del av ”vår operas” verksamhet åtminstone i närheten av vår ickegöteborgares hemmaplan. Det är förstås en minst sagt modest och rimlig begäran. Och Göteborgsoperan levererar genom att skicka små produktioner med några få medverkande som kan turnera i hembygdsgårdar. Ofta underhållning av bra kvalitet med skickliga medverkande, men inte släcker de törsten för oss som älskar opera. Det är nåt annat helt enkelt.
Som ett sorts mellanting har man Skövdescenen. Där har man kunnat spela musikaler i bra iscensättningar, nu senast Return to the Forbidden Planet (se recension på boborg.se). Och i ett tält utanför kunde vi ta del av en strålande turnerade Rigoletto. Det är fint att ha den här hemmascenen.
Nu senast har vi avnjutit en fantastisk dansföreställning därstädes. Ministeriet för olösta känslor. Koreografin är gjord av Joe Strømgren. Det är den tredje föreställningen han skapat för GöteborgsOperans Danskompani. Och det är ett kompani med konstnärlig kapacitet och kreativa muskler. Man är fast förankrade i samtidens frågor och uttryck. Danskompaniet består av 38 dansare från hela världen. Sedan augusti 2016 är isländska Katrín Hall konstnärlig ledare.
Ministeriet för olösta känslor är en föreställning som i bästa mening inte liknar något annat. Föreställningen har en fast punkt. Det är ett skrivbord där superterapeuten Håkan Sitter. Sitter och sitter förresten han far som ett torrt skinn in och ut i de olika händelser som utspelar sig i det här terapirummet.
Tanken är att olika personer anmäler sig till denne personlige handledare och sedan bli behandlad. Fattar jag konceptet rätt (men jag lämnar ingen garanti här, även om jag verkligen försökte knäcka koden) handlar det om att de exempelpatienter med olika nojor vi får se kommer på besök till Håkan. Han får en lapp och ett kassettband med musik var och en valt. På med musiken och så får var och en beskriva sin olösta känsla utan ord med kroppen och dess rörelser och gester som sitt enda språk. Det är som gäster med gester, fast det som ska gestaltas är känslor. Och de ska beskrivas ordlöst så noga att terapeuten kan förstå. Omöjligt förstås. Men vi får följa ett antal suveräna försök. Och det räcker så att en rad känslor får det att börja rycka i våra egna kroppar.
Det blir en osedvanligt osedvanlig blandning av allvar, skoj, galenskap och en annan sorts klokskap som öppnar vägar till nya insikter.
Och det är roligt. Det var länge sen jag hade så roligt på operan, eller på teatern heller för den delen. Här fanns ju inte en klyscha i uttrycken. Det var 50 minuter av kroppsligt och själsligt hålligång på högsta artistiska nivå. Känslorna blev väl inte lösta, men förlösta från själarnas djup rakt ut i kropparna.
Och det märktes att känslorna ville ut. Vi möttes av en kanonad av kroppsrörelser vid akrobatikens gräns. Föreställningen består av ett tjugotal korta scener. Täta och intensiva. Överraskande och innovativa. Gravallvarliga och tokroliga. Galna och kloka.
Det här är underhållning i absolut toppklass. Inte en död punkt. Ingen tid att hämta andan vare sig för ensemble eller oss i publiken.
Det var länge sen jag njöt så i fulla drag av en föreställning. Och den fick verkligen nya tankar om både konsten och livet att ramla på en.
Jag rekommenderar föreställningen varmt. Särskilt till er som tror att ni inte gillar fri dans på kulturinstitution. För det gör ni om ni ser Ministeriet för olösta känslor.
BO BORG
Göteborgsoperans Skövdescen 18 maj 2019
Ministeriet för olösta känslor
Koreografi & scenografi: Jo Strømgren
På scen: Toby Kassell, Riley O’Flynn, Endre Schumicky, Janine Koertge, Satoko Takahashi, Amanda Åkesson, alla ur Göteborgsoperans Danskompani
Kostym: Bregje van Balen
Foto: Tilo Stengel
Speltid: Ministeriet för olösta känslor hade världspremiär den 12 april i Göteborg och turnerade sedan i Västra Götaland.
Avslutande föreställning på Göteborgsoperans Lilla Scen 2 juni 2019.
BoBorg.se 