Ingen går hel ur det här slår an tonen med ett citat ur en låt av P. F. Sloan:
I was raised om records
And if it wasn´t for the music
If it wasn´t for the music
I might have said goodbye
A long time ago
”Du måste satsa ditt eget hjärta för att nå nån annans. Det är en sanning inte bara i kärlek. Att arbeta på ett musikbolag är inte bara ett yrke, det är ett kall.” När det är kraven man ställer på sig själv ger det resultat. Det gjorde Kjell Andersson: ”Jag har under mina drygt trettio år i skivsvängen aldrig träffat någon med en sådan passion och glöd för det han gör som Kjell. En sådan stark vision för varje projekt.”, säger Peter Le Marc en av de många svenska artister som jobbat med honom.
Kjell Andersson var den ledande kraften inom svensk pop och rockmusik från andra halvan av 70-talet och fram till millennieskiftet. Han jobbade med Ulf Lundell, Eldkvarn, Gyllene Tider, Magnus Lindberg, Totta Näslund, Wilmer X och många andra under sina år på skivbolaget EMI. Och han var en viktig del i deras framgångar.
Han hade ett jobb som A&R (artist- och repertoar) på skivbolaget EMI. I hans fall innebar det att han också var medproducent, rådgivare, kreativ pådrivare och formgivare av skivomslag och mycket annat. Kjell Andersson var stor, ja man kan nog säga att han var störst, i den svenska musikbranschen. Och EMI var resursstarkt på den tiden.
Kjell Anderssons betydelse kan nog inte överskattas. Han har haft del i många av de svenska plattor som präglat oss som var med på den tiden, många av spåren på våra livs soundtrack.
Nu är Kjell Andersson pensionär och har fått tid att skriva en bok om sitt liv i skivbranschen. Det har blivit en redig volym. Han skriver i boken att han är en petimeter och kontrollfreak. Och det är han sannerligen också när det gäller sin yrkesbiografi. För här handlar det om en besjälad yrkesman och hans arbete Vad han gör med det och vad det gör med honom.
Han kommer ur enkla förhållanden. Hans mamma blev våldtagen och havande. Kjell föddes och förövaren/fadern hamnade i fängelse. Han är tjock och lider av det. Han får depressioner genom livet, han kallar dem sin trogna svarta hund. Han ser själv att han är en produkt av sin tid och klassbakgrund.
Som yrkesman i skivbranschen vet precis han vad han gillar och hur han vill ha det. Om artisterna inte är öppna för hans råd blir han arg eller sårad.
Han har ett häftigt humör som i kombination med behovet att ha rätt och få som han vill och det sätter honom i konflikter som gör honom till ovän med folk han jobbar med och inte minst med sig själv. Han vet det och han lider av det, men det är en del av hans personlighet som han får släpa på.
Centralt i hans yrkesliv är hans samarbete med Ulf Lundell. Lundell är den artist Kjell Andersson själv skulle ha velar vara. Deras samarbete var viktigt för båda. Plötsligt i samband med inspelningen av Ulf Lundells Den vassa eggen, 1985, kom djupa konflikter i öppen dager, mera personliga än konstnärliga verkar det. Och så var deras framgångsrika team-work slut. Han förebrår Lundell, men också sig själv. Och det plågar honom decennier efteråt.
Den skilsmässan ligger som ett öppet sår genom boken. När han känner sig exkluderad, osedd och sårad kommer ”den svarta hunden” fram hos honom, med den vreden och sedan panikångesten.
Som läsare får vi intryck av att värderandet av verk och människor, inklusive berättaren själv, sker helt ofiltrerat, vilket är memoarernas största tillgång.
Men det finns förstås berättelser om lyckliga stunder i arbetslivet. Och dom är många och många blir framgångsrika skivor. Han brann för sitt jobb och artisternas skivor. ”Som artist kan man uppleva Kjell som mer engagerad i ens album än vad man själv är”, skriver Mauro Scocco.
Och arbetet har gett utdelning i de bästa svenska rock och popplattorna från den här tiden. Stora publik- och kritikerframgångar för artisterna. Fyra Grammisar, varav ett personligt hederspris till Kjell Andersson själv var ett officiellt kvitto.
Han nämner Basse Wikmans Son of Cathys Clown, Magnus Lindbergs Tiden bara rinner iväg, Ulf Lundells Snart kommer änglarna att landa och Gyllene tiders Ljudet av ett annat hjärta som favoriter ur sina samarbeten. Författaren till den här recensionen menar att Magnus Lindbergs singel Röda Läppar från samma skiva som Tiden bara rinner iväg är svensk rocks stora stund, artikeln om det hittar du här.
I en självbiografi är det naturligt att författaren sätter sig själv och sina insatser i centrum. Det perspektivet är en av den här bokens många kvaliteter. Han redovisar också sina egna brister och tillkortakommanden på ett som jag uppfattar som ärligt självutlämnande. Och ovanligt! Han tar också fram tankar, överväganden och konflikter i skivors tillkomst på ett sätt och med ett djup som man sällan stöter på.
I slutet av boken glider boken över i en drömsekvens. Den är en av de finaste skildringar av kärlek till musiker och musik jag läst. Basse Wickman har i drömmen en spelning i en liten källarpub. Och Kjell Anderssons artister dyker upp allteftersom de går upp på scen och sitter in i spelningen. Här gestaltar han de unika känslorna som får populärmusiken att betyda så mycket för så många och vilka unika lyckliga stunder bara den kan skapa.
Det har diskuterats om den här boken på sina nästan sexhundra sidor är för lång. Det är den inte alls. Till och med avsnitten om artister och skivproduktioner jag inte är intresserad av, och det ska medges att det är flera av dem han jobbat med, blir fängslande berättelser här. Kjell Andersson är inte bara en lysande skivmakare han har skrivit en fin och mycket läsvärd bok också.
BO BORG
PS.
I boken presenteras en skiva och en skivlista på Spotify med sånger i unika outgivna inspelningar ur Kjell Anderssons liv i den svenska musiken. När man ska spela den på Spotify går den inte att finna. Jag läser senare att den stoppats av upphovsskäl.
Bok: Ingen går hel ur det här
Författare: Kjell Andersson
Grafisk formgivning: Kjell Andersson och Pär Wickholm
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-018155-0
BoBorg.se 