Lena Anderssons senaste roman heter Koryféerna. På baksidan står det att hon fortsätter att utforska teman som knyter an till hennes tidigare berättelser om folkhemmet och dess upplösning. Den har undertiteln En konspirationsroman. En roman som konspirerar alltså. Mot vad då? När det gäller Lena Andersson på senare tid är det mot socialdemokratin. I de tidigare romanerna Sveas son och dottern har hon givit sin (vrång)bild av socialdemokratin och folkhemmet. Hon vet sig inte till att lägga sig i intellektuellt bakslugt försåt mot sossesverige. Och de socialdemokrater hon skildrar är så karikerade att de i hennes gestaltning saknar varje trovärdighet. Och som hon själv påpekat underbyggs skönlitteraturen av just sin egen trovärdighet.
En liten dialog ur Koryféerna ringar in: ”Det är upprörande”, sa jag. ”Men varför skulle någon hitta på en sådan utstuderad historia?”…”Skälet brukar vara att vilja smutskasta socialdemokratin och vad den åstadkommit.””
Boken handlar om mordet på en försteminister (läs statsminister). Allt och alla är maskerat och personerna omdöpta. Men inte mer än att vi tycker oss känna igen personerna från utredningen om Palmemordet. Palmeutredningen är ju nerlagd. Spekulations (och konspirations) fältet är öppet och fritt.
Lena Andersson har intresserat sig för Palmemordet och här konstruerat en historia. Och eftersom hela Palmeutredningen utifrån verkar helt misslyckad och osannolik så kan väl en skarpsinnig person som Lena Andersson konstruera ett mer sannolikt händelseförlopp tänker man.
Boken är en fiktiv berättelse om hur mordet kunde ha gått till menar Lena Andersson som fördjupat sig i Palmemordet.
Handlingens yttre ram är att en journalist får i uppdrag att skriva om Palmemordet inför en årsdag. Han får tag i en i journalistiska sammanhang oförbrukad initierad källa som sägs ska ha en egen variant på mordets förhistoria, förlopp och efterspel. Bokens journalist konstaterar efteråt att han inte kan skriva om mordet enligt den här uppgiftslämnaren eftersom han inte får belägg för alla teorier, beskyllningar och påståenden. Men i konspirationsromanform kan en romanförfattare som Lena Andersson låta det ske.
Den nya källans historia är bokens egentliga handling. Och man får veta att försteminister Stjärne (läs Palme) mördades av misstag av sina egna partikamrater. Han arbetade enligt den här berättelsen i smyg med att få Sovjetunionen socialdemokratiskt!? Både öst och västs alternativ var underlägsna det socialdemokratiska alternativet enligt Stjärne.
Den socialdemokratiska partitoppen ville få slut på detta Stjärnes arbete. Han skulle övertalas att avgå, men något gick fel och dödande skott gick av. Sedan handlar det om mörkläggningen. ”Medborgarnas tillit till att allt går rätt till och sker i öppenhet ger oerhörda möjligheter i det fördolda”, står det. Och så är det nog och boken ger syn för sägen.
Bokens historia är åsikter och spekulationer, inte fakta. Och det är väl Ok. Men i det här faller när det påhittade i detaljerna har så många drag av den verkliga historien som vi känner den är det ju inte fria fantasier. Men om Lena Andersson har ett ess i ärmen, så kommer det inte fram i den här boken.
Vi känner igen de hjälpligt maskerade och fiktionaliserade personerna i den här skrönan. Intrigen är finurligt uppbyggd. Tanken att Palme skull mördas av andra socialdemokrater är en tanke i linje med Lena Anderssons sätt att se på socialdemokrater tycks det. Boken driver tesen att en socialdemokratisk idealist inte finns. Hen kan möjligen uppstå i språket.
Den här romanen lunkar metodiskt på. Det är ingen vare sig thriller eller spänningsroman. Det verkar som om hon vill att varje person och händelse ska vara en symbol. Personerna är mera metaforer än levande människor. Allt måste gå att tolka. Och i en sådan fiktionsvärld finns det inte mycket liv i personerna. Alla befinner sig i en föreställning med sina roller att spela och sina repliker att säga. Och det där med trovärdig dialog är inte Lena Anderssons bästa gren.
Ska då Koryféerna läsas som en påklädd teori. Ja, det är väl det den är.
BO BORG
Foto Jan Danielsson
Koryféerna – en konspirationsroman
Lena Andersson
Omslag: Lukas Möllersten, Lyth & Co
Bokförlaget Polaris
ISBN: 978-91-7795-753-9
BoBorg 