EN KULTURTIDSKRIFT – TRANSLATE/CHANGE LANGUAGE AT THE BOTTOM OF THE PAGE
Vart ska det här ta vägen!?, tänker jag när jag hör den fantastiska ouvertyren till Smetanas opera romantiska Brudköpet på Göteborgsoperan och samtidigt ser ett myller av märkliga luggslitna typer som verkar tillhöra samhällets skuggsida. Det sups och hånglas på öppen gata. Ingenting verkar vara heligt eller fräscht längre i den framtid som operahandlingen förlagts […]
Barnoperan Sandvargen är banne mig en blivande klassiker. Vilken fin musikteaterföreställning byggd på en riktigt bra text och engagerande och tänkvärd story! Det finns så många ingångar om livet och konsten som passar perfekt för samtal över generationsgränser, pratstunder där barn och vuxna på lika villkor kan byta synpunkter om frågor som ingen har svaret […]
STORT är ledordet för opera. STORA sångare, med STORT röstomfång till STOR orkester i STORstilade miljöer och dräkter, som gestaltar de STORA livsfrågorna om den STORA kärleken och döden. Överdriften är operans livsluft och default. Men vad händer om man överdriver överdriften och sätter den i turboläge? Gör man det så bra som Göteborgsoperan med […]
Ouvertyren till Rigoletto är ödesmättad på ett olycksbådande vis. Men strax kastas vi in i ett hetsigt party. Sådana plötsliga kast ger Rigoletto en känslomässig och musikalisk dynamik som kopplar ett grepp vars styrka bara tilltar. Musik kan föra oss närmare våra djupare känslor. Ingen opera har i mina öron en så fantastisk musik som […]
Dansföreställningen på Göteborgsoperan heter D and A. Det är initialerna till koreograferna Damien Jalet och Alan Lucien Ǿyens som gjort varsin uppsättning som tillsammans utgör ett helaftonsprogram. D and A kan också ljudas på engelska och låter då som DNA. Kanske blir titeln så läst en ingång till vad vi får uppleva. DNA är celler, […]
Vilken föreställning! Den tog andan ur en. Alla delar fungerade så sömlöst ihop. När så sker är opera svårslaget. Alla delar liksom förhöjer varandra med en kraft som få andra konstarter än just opera kan uppbåda. Storyn i Herr Arnes Penningar gestaltar en moralisk och existentiell konflikt. Övervinner kärleken allt? Kan den få en att […]
Göteborgsoperans uppsättning av Champagnetårar är underhållning av bästa märke. Med en intressant story och en sopranstjärna som Carolina Sandgren då blir det åka av En del av oss har bilden av operett som något förstelnat och fast i formen som en gammal målning. Inget kunde vara mer felaktigt visade det sig bokstavligen på premiären av […]
Jag är glad och tacksam att jag kunnat se Wagners Nibelungens Ring på Göteborgsoperan. Det är första och enda gången jag sett dem live (tre av de fyra för att vara exakt, Siegfried livestreamades p g a pandemin, och opera på TV funkar inte för mig). Min huvudsakliga musikaliska referens till verket är min vällyssnade […]
När konsten är som bäst vidgar den våra horisonter och leder den oss till okända platser. Den låter oss erfara påtagliga känslor vi känner, men inte känner igen. Vi försöker närma oss och tolka dem med våra erfarenheter och begrepp, men det fungerar inte. Som tur är! För sådana verk startar processer som ger mycket […]
Göteborgsoperan är dressed for success. Man har gjort en musikal med Håkan Hellströms låtar som stomme. På den har man hängt på hela operans resurser av extra allt, från kostymer, dansare, stor kör, symfoniorkester; you name it, så finns det. Till det har man också fått Mirja Unge att skriva ett manus så nog är […]
Kärlek, svartsjuka, maktfullkomligt sexuellt övergrepp, obrottslig vänskap och ond bråd död. Tosca är en innehåller många stora känslor. Och som alltid på operan blir de förstorade till att bli större än livet. Lägg till det musik med extra allt. Man sköljs över av en överväldigande våg av de största känslor förmedlade med all den effektfulla […]
Göteborgsoperan har satt ihop ett fint program kring det två kvinnliga ikonerna Karin Boye och Barbro Hörberg. Utmärkta och mycket rutinerade skådespelaren och sångerskan Ingahlill Wagelin har komponerat programmet och spelar dem båda. Och låt mig säga det redan här. Hon gör det riktigt bra. Karin Boye är väl en av de mest kända och […]
Orkestern kör igång ouvertyren. En man på scenen vinkar avvärjande, stoppar orkestern och säger: ”Det är Barberaren i Sevilla vi spelar idag”. Och då kommer den rätta inledningen och spelet kan börja med en Rossinisk rivstart. En mera vital och smittande operamusik får man leta efter. Musiken är medryckande, rytmisk, melodiös, svängig. Motstå det den […]
Kerstin Avemo (Mimì) Giacomo Puccinis La Bohème är en av de operor som publiken älskar mest. Det lär vara den tredje mest spelade (efter Carmen och La Traviata). Och när och hur den sätts upp spelas den för välfyllda salonger. Så också nu i Göteborgsoperans nya uppsättning. Varför är den så populär i alla tider […]
Valkyrian är ett kraftprov för ensemble, orkester och publik. Alla skall vara på topp både på scen och i salong i fem timmar. Ibland känns det slitigt, men efteråt vet man att det var väl värt det. Wagners Valkyrian, så lång den är, är bara en del i det operapaket som omfattar i tur och […]
Oliver på Göteborgsoperan är en riktigt övertygande musikalupplevelse. Där finns scener och sånger man minns. Scenbilden och dräkterna överväldigar och hela uppsättningen håller en i ett stadigt grepp. Blandningen av samhällskritik och Disney är välavvägd och funkar bra. Det blir underhållning som inte bara är underhållning. Oliver är en av musikalrepertoarens allra slagkraftigaste och mest […]
Göteborgsoperan har en ambition (läs uppdrag) att låta oss ute i länet som via regionen, betalar massor till verksamheten, få ta del av ”vår operas” verksamhet åtminstone i närheten av vår ickegöteborgares hemmaplan. Det är förstås en minst sagt modest och rimlig begäran. Och Göteborgsoperan levererar genom att skicka små produktioner med några få medverkande […]
Göteborgsoperan ger en dubbelföreställning, enaktarna Nyckeln till drömmarna av Bohuslav Martinu & Vox humana av Francis Poulenc samma kväll. Båda styckena är skrivna på 1920-talet. På affisch – och program har man en parafras på Rene Magrittes målning The Lovers från 1928. Det gjorde också Björn Afzelius på sin LP Johnny Boy 1978. På bilden […]
Return to the Forbidden planet är en musikal med extra allt. Det finns både science fiction och lån från, och blinkningar till, självaste Shakespeare. Här finns rymddräkter och effektfull scenografi. Lägg härtill svek, och kärlek av raraste sort. Särskilt spännande är det väl inte, men det tänker man inte på för ögon och öron är […]
I Selma Lagerlöfs och Elfrida Andrées bearbetning borde väl Fritiofs Saga egentligen heta Ingeborgs saga. Hon har här en mera framträdande och komplex, och därför intressantare, roll än Fritiof. Men som så ofta när det gäller kvinnors roller får fel fortsätta att betraktas som rätt även om det blir rättat. Fritiofs saga bygger på Esaias […]
Pagliacci. Mats Persson som Tonio och Ida Falk Winland som Nedda. – foto: Lennart Sjöberg. I onsdags (13/2 2019) upplevde jag Göteborgsoperans uppsättning av Pietro Mascagnis Cavalerina Rusticana och Ruggiero Leoncavallos Pagliacci. Jag har mycket gott att säga om föreställningen. Annalena Persson var klockren som Santuzza i Cavalerina och Tomas Lind bländade som Canio i […]
boborg.se 